Dresden, Hiroshima, Gaza.

Är det tillåtet att göra vad som helst för att få slut på ett krig? Bomba civila? Fejka bilder av döda människor? Det beror på vem som gör det. Och när.

Dresden 1945.

Det går inte att lita på någon längre. Nu igen. Och krigets första offer är sanningen – det slog Phillip Knightley fast redan 1975. Långt innan A.I och internet. Numera kan du kan inte lita på en enda bild eller filmsekvens som sägs komma från Gaza eller Israel. Och så kommer det att vara framöver – propagandan blir mer och mer sofistikerad. Alla kommer vi att bli lurade, på ett eller annat sätt.

Häromdagen delade den judiske opinionsbildaren Ben Shapiro en fruktansvärd bild i sina sociala medier-kanaler. En bild på en uppeldad israelisk baby. Men är den äkta? Eller är det A.I-genererat? Hundratals nya varianter på bilden har redan dykt upp på nätet. Fejk på fejk i värsta fall.

Ben Shapiro hävdar att han fått bilden till vänster (ovan) direkt av den israeliska regeringen. Andra, som Putin-vänlige/Ukrainakritiske influencern Jackson Hinkle, hävdar att den är fejk. Debatten är igång och vips handlar den mer om propaganda och om Shapiros tillförlitlighet än om spädbarn faktiskt grillats till döds av Hamas. Det har de förmodligen. Samtidigt som hundratals oskyldiga palestinska barn grillats till döds av Israel.

Är det priset vi är villiga att betala för att få ett slut på den evinnerliga konflikten i Mellanöstern?

Absolut inte.

Man kan aldrig grilla oskyldiga civila för att få slut på ett krig – hur hemskt det än är. Undantag: andra världskriget och Japan. Och Dresden. Där var vi goda människor tvungna att sätta ner foten. Och tur var väl det för annars hade Hitler hunnit utveckla egna atomvapen. I kombination med Freiherr Wernher von Brauns V2-raketer hade det lett till ett globalt blodbad och du och jag hade inte suttit här idag.

Så.

Jämför jag Palestina med Tredje Riket? Nej. Även om det finns flera historiska kopplingar mellan Osmanska riket, Palestina, araberna och Hitler. Mot slutet av andra världskriget stred araber och nazister sida vid sida. Mot väst. Med Haj Amin al-Husseini – stormuftin av Jerusalem – i spetsen. De bruna rötterna syns tydligt för den som vill se. Magdalena Andersson och socialdemokraterna vill inte se. Lite kuriöst, med tanke på hur viktigt det verkar vara att se andras bruna rötter. Men ni vet hur det är med det där… it’s okay when we do it.

Alltid.

Många skulle gissningsvis tycka att det var fruktansvärt om Israel atombombade Gazaremsan och södra Libanon (med s.k. ”taktiska” kärnvapen); alltså om judarna såg till att utplåna Hamas och Knazbollah en gång för alla. De civila dödsoffren skulle räknas i miljoner. Men igen… Hiroshima… Nagasaki… Dresden… Berlin… Då var det ok.

Undrar varför.

Visst, nazismen stod i begrepp att ta över hela världen, men handen på hjärtat: vad håller islam på att göra? Förlåt… ”islamism”. ”Islamism” håller på att ta över världen. De för ett, låt vara, rapsodiskt, asymmetriskt terrorkrig mot väst, men detta krig är konstant. Under långa perioder är det lugnt, man hinner glömma… och sen smäller det. Bryssel, London, Bali, Dar es Salaam, Madrid, Stockholm, Bombay…

Hur får vi slut på vansinnet?

Dialog?

Hade det fungerat att resonera med Hitler? Nej. Och jag förespråkar inte att vi ska atombomba varken det ena eller det andra. Jag funderar bara över det faktum att vi människor ibland tycker att extrema mängder våld är okej. Bombningen av Dresden skedde i krigets slutfas. Tiotusentals civila dog under bara några timmar. De flesta helt oskyldiga kvinnor och barn. Utomhustemperaturen i centrala Dresden steg till 500 grader celsius. Det påstås att de brittiska och amerikanska bombplansbesättningarna kunde känna värmen i sina flygplan, flera kilometer upp i luften. Vissa Dresdenbor tog skydd i fontäner och dammar när brandbomberna började falla. De blev levande kokta.

De flesta som lever idag har aldrig hört talas om detta.

”Om detta må ni berätta”, hette boken om nazisternas illdåd som Göran Persson tog initiativ till och som delades ut till Sveriges alla gymnasieelever 1998.

Idag skulle detta aldrig gå och alla vet varför, även Magdalena Andersson.

Muslimerna skulle aldrig acceptera det.

Förlåt: ”islamisterna”.

Och där är vi.

Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

---