Dödslistan som delar artistsverige.

1000 artister uppmanar europeiska radio- och tv-unionen EBU att stänga av Israel från Mellon. Men varför känner du bara igen tio av dem? Och varför fattas de verkligt folkkära namnen?

En ny anti-Israellista valsar runt i media. Lite tyngre namn än sist – denna gång med Mauro Scocco, Eagle-Eye Cherry, Annika Norlin, Robyn, Refused, Lili & Sussie m.fl – men fortfarande rätt tunn. Jag lovar, du har inte hört talas om 99% av namnen; du kommer att tänka: “Det där låter påhittat” om de flesta (Blizz Bugaddi, Habib Habz Ninja Nafar, Pelle by Pelle, Mami Umami, Backengrillen, Blakk Artoo Detoo). Men så är det att bli gammal. Man tappar kollen. Man är inte längre så hipp som man tror.

Jag noterar att inga hårdrockare får/vill vara med i sammanhanget. Och ingen Ulf Lundell, ingen Orup, ingen Eva Dahlgren, ingen Peter Lemarc, ingen Magnus Uggla, ingen Skifs, ingen Ledin, ej heller ABBA, Per Gessle, Håkan Hellström, Max Martin, Kent, Carola, Lena PH, Ace of Base, Europe, Thåström, Hooja, Fröken Snusk m.fl.

Vad hände där?

Fick de aldrig frågan? Jo, det fick de. Några fick faktiskt det. Jag vet också att nästan alla dessa “folkkära” tackade nej och att besvikelsen – hatet – i Hamas-lägret blev stor. Vanligaste två ursäkterna från de som smet undan: 1) “Jag kan för lite om frågan!” och 2) “Jag har judiska vänner – det går inte, de skulle aldrig förlåta mig...”

Hm.

Jag undrar om judiska vänner utesluter arabiska? Och ifall man ändå har sådana: trumfar vita, judiska vänner bruna palestinska? Det verkar så. Men som min gudson Aron Flam brukar säga: “Vi judar styr media”, fast då menar han förstås inte sig själv utan människor av judisk börd med rätt värdegrund. Såna som jobbar på SVT, DN och Bonniers. Dessa människor “styr” i den meningen att de är duktiga på det de gör. De är framgångsrika författare, manusskribenter, låtskrivare, musiker, skådespelare etc.

Vilken är förresten den populäraste sit-comen med ursprung i Mellanöstern?

Du kommer snart på det.

Wikipedia listar femton muslimska Nobelpristagare på sin sajt, varav flera har dubbla medborgarskap (främst i USA) och då räknar man in Yasser Arafat (1994) och Anwar al-Sadat (1978) – för deras insatser för… hrm… freden. Plus Orhan Pamuk och Malala.

Wikipedia listar 212 nobelpristagare av judisk börd. Däribland Albert Einstein och Bob Dylan.

Så vad betyder detta? Om något?

Kanske bara det att judiska vetenskapsmän, filosofer, författare, komiker och musiker haft stor kulturell påverkan på väst. Och på Sverige. Och att många västerlänningar inte känner någon särskilt stark koppling till Mellanöstern och Afrika. Inte för att de är onda rasister utan för att det inte är förrän nu på slutet Mellanöstern och Afrika, kulturellt, blivit en del av vår värld, alltså på det sätt såna som Mauro Scocco, Lena Willemark och DJ Black Barbie vill.

Har dessa människor fel i sitt upprop?

Jag vet inte. Den här texten handlar inte om sakfrågan: är det rätt/fel att Israel får tävla i Mellon? Fel säger jag eftersom deras bidrag så ofta suger. Utom möjligen den här:

(Nej fan, det är också hemsk. Hade glömt men lyssnade nu…)

…nej, det handlar om att kultursverige skakas av en moralisk kataklysm som är betydligt större än det som syns på löpsedlarna. Och det är intressant. Kanske till och med bra. Jag lovar att det vreds många händer runt om i olika musikstudios och lyxvillor denna gångna helg. Det togs många styrketårar vin. Skriva på eller inte skriva på? Det var frågan. Vissa gjorde sig oanträffbara, låtsades inte ha sett mailen och de pockande Messengermeddelandena. Vissa åberopade sin rebellstatus: “Jag skriver aldrig på nåt av princip!” Men som sagt, de flesta pekade mot sina kopplingar till den judiska världen.

Folk – vänner, artistkollegor – började bråka över Gaza och jag kan förstå det, för det här är allvar. För en gångs skull är det det. Inga jävla fejkade krokodiltårar i “Så mycket sämre” och “Stjärnorna på slottet”. Inga till intet förpliktigande “Rädda klimatet!”-loggor på Facebook. Det här är en fråga om liv och död. Om medmänsklighet. Om rankning av folkslag och etniska grupper. Och precis som det finns många som just nu lägger på minnet vilka som skriver på mot Israel finns det de som lägger på minnet vilka som inte gjorde det. Vilka stod inte upp mot slakten av palestinska barn? Vilka är dessa monster?

Och i andra änden av röret: vilka protesterade högljutt i sociala medier när Hamas gick in och slaktade kvinnor och barn i Israel den 7:e oktober i fjol? Vilka tittade bort? Innan Israel hunnit avlossat en enda kula?

Det görs fler listor, i det tysta, och sakta med säkert formas två läger. De gamla mätta mot de unga hungriga, med en och annan avfälling hit eller dit.

Free free Palestine eller folkmord?

Du måste välja.

Förr eller senare.

Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

---