Det stora uppvaknandet.

Många retar sig på Greider, Liljestrand m.fl. och deras senkomna "uppvaknande". Men det är meningslöst att blir arg – för det ÄR inget uppvaknande. Bara samma gamla krokodiltårar som förr.

Den indiske psykoterapeuten Anthony de Mello sa en gång: “Så fort du betraktar världen genom en ideologiska glasögon är det kört. Ingen verklighet passar in i en ideologi.” Under de senaste 30-40 åren har Sverige upplevt ett långsamt crescendo när det gäller fenomen som segregation, gängkriminalitet och hederskultur. Ett slags förnekelsens Bolero. Och crescendot har påtalats av många; lugnt och sansat – av såna som Lars Åberg och Sakine Madon. Hetsigt och polariserande av såna som Markus Allard och Joakim Lamotte (och ibland jag själv). Med knivskarp humor av såna som Steget Efter. Eller med vetenskaplig grund av såna som Peter Esaiasson. Det spelar dock ingen roll hur det påtalats. De flesta av dessa röster har ignorerats.

I bästa fall.

I sämsta fall har de naziststämplats. Detta av samma människor som just nu skriker upprört i sina poddar och tidningsspalter om att “vi inte kan ha det så här!”. Vi “kan inte ha” den här höga nivån av skjutningar/knivdåd och bombdåd på offentligt plats. Det sliter sönder samhället. Det gör oss paranoida och olyckliga. Plus att oskyldiga människor med jämna mellanrum får sätta livet till när de råkar bli “felskjutna”. Väldigt ovanligt försäkrar Morgan Johansson, som levt under Säposkydd i många år, men ändå händer det. Ändå rör hon sig.

Det tål att upprepas: hittills har Sverige haft tur som en tokig när det gäller just sprängningarna. Tyvärr kommer turen en vacker dag att rinna ut och en skolklass kommer att knata förbi en trappuppgång precis när en bomb smäller av. Det är bara en tidsfråga. Dussintals små kroppar kommer att ligga utkletade på trottoaren i gula reflexvästar. Blod överallt. Söndersprängda armar och ben. Utrunna hjärnor. En gärningsman kommer att gripas och det kommer att visa sig att han redan suttit häktad ett stort antal gånger för en rad olika brott – fast just denna vecka var han oturligt nog utsläppt. Han väntar också på ett skadestånd från staten för att han fått sitta inlåst en halv dag för länge. Ett trauma. För honom.

Vilka brösttoner ska Jens Liljestrand, Göran Greider, Eva Burman ta till när detta, eller något liknande, inträffar? Hur “oacceptabelt” kan det svenska samhället bli?

Låt mig vända mig direkt till er tre, plus sådana som Henrik Schyffert, Magnus Betnér, Niklas Strömstedt, Moa Berglöf, Anders Lindberg, Alex Schulman, Jonas Gardell, Peter Wolodarski, Annie Lööf, Lars Lindström, Karin Pettersson m.fl… ni vet vilka ni är… och med risk för att låta otrevlig, säga: det är ni som är grundproblemet. Inte nog med att ni är intellektuellt ohederliga, ni är därtill arroganta. Förlåt. Det går inte att säga snällare än så, men under en lång tid har ni ägnat stor tid och kraft åt att stigmatisera såna som försökt ropa att “DET BRINNER! SVERIGE BRINNER!”

Ni har fördummat debatten från dag ett, ni har förhalat diskussionen om rimliga sätt att angripa gängen, våldet och segregationen. Systematiskt har ni klumpat ihop intelligenta, välvilliga personer som gjort hemläxan, som läst på, som samlat in material, som påvisat samband, som skrivit böcker…. med Hitler. Ni begick det klassiska misstaget att skjuta budbäraren. Fast oss emellan… det var inget “misstag”, eller hur? Ni visste precis vad ni gjorde. Det var så skönt, så lätt, att ställa sig på “det godas” sida. Så enkelt att blanda bort korten med salvelsefullt tal om “främlingsfientlighet” och “fel värdegrund”.

Hur mår er egen värdegrund en dag som denna?

När ni slår på telefonen och läser om nattens vansinnesdåd. Sprängning mot flerfamiljshus där, skottlossning vid lekplats där, barn som slaktas med automatvapen… Är ni nöjda med det Sverige vi har 2023? Knappast. Men vad beror det på, då? Om ni för ett kort ögonblick ska sluta ljuga för er själva? Är det verkligen nazismen som är vår tid stora problem? Eller beror den rådande situationen därute på gator och torg på att Sverige har försökt sig på att blanda en stor rad kulturer, var och en med helt olika “värdegrunder”? Beror kaoset och våldet på att svenska pensionärer använt okänsliga ord på sina Facebooksidor eller beror det på att Sverige bjudit in hundratusentals för många gäster till sitt experimentella garden party? Gäster som struntar blankt i begrepp som “folkhem” och “svensk gemenskap” och i rätt många fall även begrepp som “demokrati” och “jämställdhet”?

Fundera.

Och en annan sak, apropå alla dessa upprörda krönikor och tweets… varför i all världen ska vi börja lyssna på er nu? Det var ju ni som skapade detta absurda samtalsklimat. Ett samtalsklimat som gjorde att människor med faktisk kännedom om utvecklingen – tjänstemän, forskare, sakkunniga – i det längsta drog sig för att tala ur skägget. De ville inte få er röda bannstråle på sig. De teg still. De såg vad som hände med andra som ställde sig upp och sa ifrån. Flocken vände sig emot dem.

“Det finns ingen åsiktskorridor”, hävdade någon av er, jag har gömt vem det var. Men jag tror det var P.J Anders Linder som sa: “Den som påstår det ha aldrig hyst en obekväm åsikt.”

Ni hyser inga obekväma åsikter. Inte då, inte nu. Ni väntade in detta. Ni väntade tills det var helt riskfritt – socialt sett – att säga ifrån. Och nu står ni där med era tvättade halsar och vrider händerna kruserligt:

“Vi hade fel! Ojoj… men nu har vi fattat! Bättre sent än aldrig!”

Men vet ni… det är försent. Sverige är framme nu, vid sin mångkulturella utopi. Så här blev det. Detta är facit. Det blev våld och kaos. Anarki och korruption. Och vet ni vad det sorgliga är? Det kommer att fortsätta. Trots att alla inblandade vid det här laget förstår, känner i varje fiber av sin kropp, att Sverige gjort fel, att vi applicerat helt fel lösningar på problemen… Galenskaperna kommer att fortsätta. Högern är för svag och splittrad för att göra nåt åt det – vänstern ideologiskt förblindad.

“Vi måste bli fler!” som mantrat lydit i så många år, i småstäder som Östersund, Sundsvall, Örebro, Västerås, Sala, Ronneby, Piteå, Skellefteå, Linköping, Trelleborg, Ystad… Fler invånare = större skatteunderlag. Med en dåres matematik. Och med samma logik ska också de svenska “utanförskapsområdena” fyllas på och bli fler. Vad händer då? Till slut? När det svenska välfärdssystemet kollapsar under tyngden av sin egen orimlighet? Jag skrev utförligt om det i den här boken för några år sedan. Jag kallade kapitlet, ironiskt: “Alarmistporr.”

Tyvärr kommer jag att få rätt.

I allt.

ps. Det finns ett kapitel med rubriken “Lösningar” också. Läs gärna.

Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

---