Den vanvettige.
Mycket av den galenskap vi ser omkring oss i dagens Sverige går att spåra tillbaka till Fredrik Reinfeldt. Men var hans galenskap kalkylerad? Och kan den anses vara preskriberad?
Strax innan sin död 1886 lär Ludwig II av Bayern ha yttrat orden:
“Min önskan är att förbli ett evigt mysterium för både mig själv och andra.”
Ludwig II byggde sagoslottet Neuschwanstein – Reinfeldt gav bort asylpolitiken till Miljöpartiet. Två projekt som bottnade i en världsfrånvänd inställning till andras pengar (skattebetalarnas) och i behovet av att bygga monument till sin egen ära.
Djävulen bor i detaljerna sägs det – i den Migrationsöverenskommelse som slöts mellan den borgerliga regeringen och Miljöpartiet 2010 ändrades ordet “synnerligen” i formuleringen “synnerligen ömmande skäl” till det mer generösa “särskilt”. Papperslösa (illegala invandrare) gavs också rätt till akutvård; samtidigt som en kraftfull signal skickades ut till omvärlden: “Kom till Sverige och få vård och försörjning, vem du än är!”
Under samma period skruvade SD upp den politiska retoriken. Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet om islam/muslimer som ett hot mot det civiliserade samhället blev ett hack i tidslinjen för svensk inrikespolitik. En infekterad diskussion uppstod i dess kölvatten – inte minst om hur Aftonbladet valde att rubriksätta Åkessons text.
Menade han att muslimerna i sig var skadliga (som kollektiv), eller menade han deras kultur? Hårklyverier kan tyckas. Speciellt som det fanns andra uttalanden i den efterföljande debatten som verkligen borde ha nagelfarits. I samma veva som Åkesson tog bladet från munnen sa mannen som vid det laget styrt Sverige i tre år så här till TT:
“Nyfikenhet” mellan människor, ja… Det är en fin tanke. Mellan människor med “lite olika utgångspunkter”. Som exempelvis regimtrogna/icke-regimtrogna eritreaner. Eller kurder och turkar. Eller indier och pakistanier. Eller judar och muslimer. Muslimer är i regel inte särskilt “nyfikna” på det utvalda folket. I vissa fall kan de till och med tänka sig att storma ett flygplan på landningsbanan för att komma åt dem. Eller troligare: mörda dem. Fredrik Reinfeldt å sin sida tror på lejonet och lammet, eller vargen och lammet, från bibelns saga och redan 2009 lyfte han fram sin roll som vidsynt medlare:
Tyvärr lyssnade inte folk på detta vällovliga dekret. Trots att Reinfeldt, likt Jesus, “uppmuntrade” bittra fiender att leva “sida vid sida i ömsesidig respekt”. Handen på hjärtat Fredrik: blev det ett sånt samhälle dina barn växte upp i? Blev det som du trodde? Räckte det att “tro”?
Såklart inte.
Det blev precis tvärtom – med i princip allt svenska politiker “trodde” och “hoppades på” under dessa år. När det gäller migrations- och kriminalpolitiken sticker perioden 2006 till 2022 i efterhand ut som en enda lång masspsykos, först dirigerad av nämnde Reinfeldt, iskallt beräknande i sin ambition att marknadsorientera Sverige så långt det bara gick, och sedan av den intellektuellt mediokre Stefan Löfven. Dessa två herrar, assisterade av Gustav Fridolin, Åsa Romson, Annie Lööf, Maud Olofsson, Jan Björklund, Jonas Sjöstedt m.fl, styrde det blågula skeppet rakt mot det grund av havererad “integration” och gängkriminalitet som vi numera sitter hopplöst fast på.
Det finns en legend om ett tal Reinfeldt lär ha hållit till en grupp studenter på Stockholms Universitet 2012. Han lär ha sagt att migrationsuppgörelsen med MP var en “bestraffning” mot SD:s väljare. Jag vet inte om detta är sant. Det saknas ljud- och bildupptagning av talet. Fria Tider verkar vara den enda källan och deras redogörelse saknar exakta citat. Tillförlitligheten är inte särskilt stor.
Med det sagt är det inte speciellt svårt att tänka sig att Reinfeldt faktiskt sa något sådant. Hans cyniska sida är omvittnad; den träder, med all önskvärd tydlighet, fram i “Det sovande folket” från 1993. En bok som tyvärr fallit i glömska. Till och med hos upphovsmannen verkar det som.
Man ska vara försiktigt med att psykopatstämpla människor – både när det gäller före detta kärlekar och politiska motståndare. Inte heller ska man anklaga dem för att vara psykiskt störda – det var sånt de sysslade med i Sovjetunionen. Om VPK och Centern fick styra Sverige som de ville är jag ganska säker på att jag själv skulle sitta inspärrad med hänvisning till någon form av sinnessjukdom (och mina många pajdiagram som med lite ovilja kan ses som både hat, hot och desinformation).
Fast jag anser ändå att Reinfeldt är en psykopat – en politisk sådan. Precis som Magdalena Andersson och nämnda Lööf. Vår före detta statsminister är en intellektuell parveny. En nihilist, bristfälligt förklädd till humanist. En patologisk översittare som anser att ändamålen helgar medlen och som utan att blinka basunerade ut sitt tomt ekande “öppna era hjärtan” till befolkningen innan han klev av scenen och smet ut bakvägen, lämnande en erbarmlig röra efter sig.
Denna röra ärvdes av Stefan Löfven. En man som, med berått mod, valde att fortsätta på den inslagna vägen – med fortsatt skyhög anhöriginvandring, kontinuerligt påfyllda ghetton och en otyglad korruption och gängkriminalitet som oundviklig följd.
Och här är vi.
Ulf Kristersson försöker sopa med nya kvastar. Han säger att han sett ljuset och att han förstår vad som måste göras.
Av någon anledning litar jag inte på honom.
Jag kan inte sätta fingret på vad det är.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
"Jag önskar ett öppet samhälle!" säger valfri politiker. Går sedan hem och låser cykeln/bilen, larmar av huset, låser upp de dubbla låsen till dörren, går in och stänger ordentligt, låser dörren, känner på dörrtrycket. Kontrollerar grinden, grannarna och en skum skåpbil ute på gatan. Beundrar sina nya fönsterlås. "Jädra bra." Larmar på i nattläge. Lägger sig och sover, drömmer om sin öppenhet, men hinner fundera över dotterns säkerhet - hon skulle ju på fest hos Johan, som bor i Tensta, i helgen... Hmm... "Vad kostar taxin? Vem kör taxin?" Hm.
Tack Jens. Vettiga människor som inte befinner sig i känslogyttjan behöver inte tänka länge för att inse att det handlar om volymer. Det var volymer som gjorde att indianerna trängdes undan i Nordamerika. Blir volymerna för stora så är de inte "arbetskraftsinvandrare" längre. De är nybyggare. Det är det som sker nu i Sverige. Bit för bit så trängs den, i vårt fall högmodiga och välfärdslobotomerade, ursprungsbefolkningen undan. Det går naturligtvis att få ordning på detta men då måste vi lägga ned, i stort sett, varenda offentlig myndighet och anställa helt nytt folk. Folk på bidrag måste då ansöka på nytt. De skall då inte mötas av ett ansikte utan en kall, AI, som sorterar stenhårt...Kommer det att ske...? Tveksamt inom närmaste decenniet. Förnekelsen är fortfarande enorm i det svenska samhället. Vi är som land och folk väldigt långt borta från att ta till rejäla stridsåtgärder. Valet 2026 blir ett vägskäl.