Det finns de som menar att vi får skylla oss själva för att det blivit som det blivit med Sverige. Folk röstade fram Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven två gånger vardera. Vi hade sexton år på oss (minst) att förstå vad som höll på att hända. Ingen kan komma i efterhand och påstå att de “inte såg de komma”. Utom möjligen nämnde Löfven. Å andra sidan tror ingen på den utfästelsen – han spelade dum. Som så många gånger förr.
Men man kan också tänka som så att svenska folket förutsatte att våra politiker, i varje givet läge, skulle göra vad som var bäst för landet; att de till slut skulle bli tvungna att ta sitt förnuft till fånga när det gällde invandringen och kriminalpolitiken. Det är ingen orimlig inställning. Det vore mer orimligt att tro att Annie Lööf, Bengt Westerberg, Gustav Fridolin, Åsa Romson, Jan Björklund, Isabella Lövin och de andra gjorde saker mot bättre vetande.
I eftertankens kranka blekhet – det gjorde de.
Samtidigt eldade stora delar av gammelmedia på vansinnet, och jag vet att man inte får kritisera dem för det. Då faller man i samma fälla som de som under andra världskriget talade om “lügenpresse” – exempelvis Hitler i Mein Kampf (även om termen även användes av marxister som Karl Radek och Alexander Parvus).
Fast vad gör vi om det ändå faktiskt var så? Alltså att media ljög för oss? Att de förskönade mångkulturens långsiktiga konsekvenser och utelämnade viktig information? Ska detta faktum förbigås med tystnad? Just nu skriker många på vänsterkanten att vi inte får ägna oss ett “blame game”, men det är ungefär lika smakligt som en hustrumisshandlare som säger åt sin sambo att inte gnälla över sina blåtiror.
Gjort är gjort! Nu blickar vi framåt!
Vänstern (och även delar av högern) vill att vi ska glömma att de under en period övergav sina försäljningsargument om “kulturberikning”. När de såg att denna även innefattade begrepp som klan- och hederskultur, “balkongflickor”, radikaliserade moskéer etc, bytte de fot och började sälja in den höga invandringen som en “vinst”. Sverige skulle vara en “humanitär stormakt” – av strikt pekuniära skäl.
Ett skamlöst lappkast. Ett hån. Inte minst mot de människor som – på riktigt – flytt till Sverige från krigets fasor. Plötsligt var deras främsta uppgift att generera skatteintäkter. Cynismen hos såna som Karl Petter Thorwaldsson, Sandro Scocco och Stefan Löfven var – och är – monumental.
Inom den Sverigedemokratiska sfären är det populärt att säga: “Skyll inte på mig, jag slutade rösta på dem för länge sen.” Lite som inom NEJ till EU-falangen på sin tid: “Skyll inte på mej – jag röstade nej.” Men ska man håna de som in i det längsta trodde på “det goda”? På humanism och generös invandring? På öppna hjärtan och ett Europa som inte bygger murar? Egentligen inte. Men att rösta på människor som tror att allt ordnar sig, som – oavsett vad som sker – terrordåd, halshuggningar på öppen gata, jättelika demonstrationen för “kalifatet” på europeiska gator – segervisst proklamerar “Wir schaffen das!” – “Vi grejar det!”… det gränsar till galenskap. Samma sorts galenskap som lät tjänstemän som Anders Danielsson och Dan Eliasson hantera myndighet efter myndighet – och utifrån sin egen, privata “värdegrund” ta politiskt färgade beslut – beslut som kom att påverka Sverige negativt för decennier framöver.
Sju år senare… skulle Morgan Johansson tycka att det var bra om opolitiska tjänstemän “markerade” mot exempelvis Hamas, Fatah och andra organisationer som förenas med nazisterna i sin syn på judarnas vara eller icke vara? Det tror jag inte. Jag tror att han svängt och plötsligt tycker att en neutral statsapparat är jätteviktig.
Sverige – de dubbla måttstockarnas förlovade land.
Och som svar på frågan i ingressen: Nej, som kollektiv förtjänade vi inte att bli blåsta på det här sättet, först av våra politiker och sedan av media. Kanske var vi naiva, å andra sidan var det svårt att, ens i sin vildaste fantasi, föreställa sig sådan monumental inkompetens, parad med sådan isande falskhet.
Att vi styrdes av såna svin.
ps.
Om allt detta – och mycket mer – kan du läsa i dessa volymer. Köp här.
Eller lyssna till dem här och här:
Och den här fina muggen och annat som retar gallfeber på dina vänsterkompisar finner du här.
d.s
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Är du helt säker på att Scoccon var Mauro? Jag har för mej att just han var upptagen med att vänta vid ett hörn...
Efter många år tänker jag fortfarande på Kejsarens nya kläder....