BREV 6
Om Linda H Staaf, Birger Schlaug, Jill Biden, Nancy Reagan, Kamala Harris, Wilhelm Moberg, Kurt Haijby, Ludde Hellberg, Pablo Dalence Padilla, Sten Bergman, Mary Chapin Carpenter, Gary Moore m.m.
Pilbågsmorden i Norge. Ännu en galen tragedi. Som den i Vetlanda. Rykten om “muslimsk konvertit”. Högern gottar sig. Nästa gång är det deras tur – en av deras killar. Då får vänstern gotta sig.
And round it goes.
Här hemma intervjuas Linda H Staaf, chef för polisens nationella underrättelsetjänst, i Ekot. Några orter har halkat ut från polisens TRACKS-lista över “utsatta områden”. Några har tillkommit.
Lyssnar, läser, försöker fatta vad människan menar:
Ordsallad.
Ställ motfrågor för helvete. Ekot. Vakna. Vilken positiv utveckling? Hur kan Staaf ha en “god förhoppning” om att tillväxten av kriminella ska minska när regeringen med en dåres envishet, och i oförminskad takt, fyller på samma områden med nya fotsoldater?
Bombdåd och skottlossning i Helsingborg samma morgon.
Toklandet levererar.
Men Schlaug skriver i alla fall nyktert och bra om vettvillingen Bolund på sin Facebook; om vansinnet i att byta oljeberoende mot beroende av exklusiva batterimetaller. Gillar formuleringen om att vandra framåt i ett tåg som backar… ser Bolund framför mig…
Tänker på Jill Biden. Född -51. Blir det hon som en dag (snart) måste ta ifrån maken Joe bilnycklarna och jaktgeväret? Alla som tvingats göra något sådant mot en förälder eller äldre släkting vet hur svårt det kan vara. Det är förnedrande för den som blir av med sina privilegier. När det var dags för min egen morfar sprutade vi in lim i tändningslåset. Det var enklare än att ta konflikten.
Han fattade piken, fast den var fin.
Körde aldrig mer.
Jag misstänker dock att Jill Biden anser, precis som Nancy Reagan gjorde på sin tid, att hon mycket väl kan styra USA från kulisserna när maken till slut blivit så gaggig att det inte går att ställa honom framför en rullande tevekamera. Det finns skräckhistorier om hur fyrstjärniga generaler och CIA-chefer fick ringa Nancy på slutet av makens presidentskap och fråga hur de skulle göra med olika världsproblem. Antagligen överdrivet. Ronald Reagan levererade ett trettiofem minuter långt tal på republikanernas rikskongress så sent som 1994. Utan att staka sig. Han var 81 år vid det tillfället.
Men kul att fantisera om.
Å andra sidan gick det ju bra, även om det nu var Nancy som styrde i hemlighet. Det blev inget kärnvapenkrig. Inga invasioner. Inget kaos på börsen. Så kanske är det bättre att Jill får styra landet – hellre än att den nervöst skrattande Kamala Harris ska göra det. Klippen när hon får tuffa frågor om Afghanistan och situationen vid USA:s södra gräns inger inte direkt förtroende. Inte heller det när hon låtsas interagera spontant med skolbarn som sen visade sig vara inhyrda skådespelare.
Fast hon hade i alla fall ryggrad nog att, med emfas, säga till de ekonomiska migranterna:
“Don’t come.”
16 000 barn från Guatemala och andra länder i Sydamerika sitter just nu i förvar i små städer som Donna i Texas. Skickade mot USA av sina föräldrar. Med lapp runt halsen. Människosmugglarna skär guld med täljkniv.
(Bästa partiet mellan 04.00 och 04.30.)
Jag gräver vidare i arkiven.
Medan The Age of Miracles med Mary Chapin Carpenter snurrar i bakgrunden. Jag får tårar i ögonen när hon sjunger I Was a Bird. Hon är en av USA:s främsta, nu levande, poeter. Fysisk CD-skiva btw. Jag försöker vänja mig av med hoppandet hit och dit på Spotify. Blir inget vettigt lyssnat så. Skatorna i rönnen utanför hoppar klumpigt från gren till gren och det är ungefär likadant med nätlyssning – ett bär här, ett bär där… Jag tror inte att våra hjärnor mår bra av sånt. Jag blir mer och mer övertygad om detta. Släck internet. Släng alla dumb-phones. Fängsla alla “influencers”. Ge Miljöpartiet en god man.
Läser Moberg.
Haijby-affären. En fantastisk soppa. En riktig “böghärva” som det hette förr i tiden. Pro-woke. Sverige ville göra sig av med den problematiske Kurt Haijby – kungens påstådde älskare. De skickade honom än hit, än dit… till USA, till Beckomberga, till Tyskland… Gestapo erbjöd sig att ta hand om den vidlyftige krögaren och permanent lösa problemet åt Sverige genom att sätta honom i koncentrationsläger. En “rutinåtgärd” för de som bedrivit otukt med minderåriga, vilket Kurt tydligen ägnade sig åt även på sina utlandsresor.
Moberg fick, “genom ett förbiseende” se några graverande protokoll på Justitiekanslerns kansli i Stockholm, angående just detta. Han snodde dem på uppstuds, åkte iväg och tog fotokopior innan någon hann märka att de var borta. Ett lagbrott men han resonerade så här:
Hur resonerar svenska journalister idag?
Skulle de våga något liknande eller är de upptagna med att kolla Twitter?
Ludde Hellberg på Expressen kämpar på. Tyvärr är undersökningarna kring de svenska skolresultaten – läs- och skrivförståelse hos "nyanlända” (förfalskade eller "bara” inkompetent genomförda) – i princip ogenomträngliga för en vanlig, stressad tidningsläsare men… mönstret är svårt att bortse från: svenska myndigheter paddlar som tokiga för att mörka sitt galopperande integrationshaveri. Med benäget bistånd av regimmedia; “kompetensregnet” etc.
Jag studerar Svenska Journalistfondens stipendiater för 2021.
Apropå det.
Så bra att SVT och SR-anställda – med redan förmånliga löner – får mer stöd och bidrag. Nej, seriöst. Vilket piss. Varför går inte alla stipendier till frilansar? Eller i alla fall till folk som inte på något sätt är knutna till regimmedia?
Obegripligt.
Men fonden gör så klart som de vill med sin deg.
Wallenbergs från början f.ö.
Kul med Journalistförbundets stipendier också: sommelierkurs, motorsågskurs yogakurs, åka på humorfestival i Edinburgh… Sveriges Radios Pablo Dalence Padilla fick 26 000 pix för att åka på språkkurs och plugga portugisiska på Centro de Linguas i Lissabon. SR hade väl inga egna pengar för det. Kan man tänka.
Jag har ett förslag: tvinga allihop att läsa Moberg.
Och Wallraff.
Vad har förresten bilden överst med allt detta att göra? Den på de barbröstade tjejerna?
Inget.
Bara en fint fotografi taget ur ett av Sten Bergmans ambitiösa reportage i FiB, tidigt femtiotal. Rapporter från jordens mest svårtillgängliga hörn. Urskogsinvånare med penisfodral och pilar doppade i gift. Idag hade Bergman blivit hudflängd för sin koloniala blick, men många svenskar fick sina första kunskaper om Asien och Afrika från denne man. En folkbildare. På gott och ont.
Varför söp (och åt) Gary Moore ihjäl sig?
59 bast.
Om inte ens han kunde beveka gudarna, vad är det då för mening för oss andra att anstränga oss? Man blir prillig. Så många frågor och i princip inga svar. Jag ska ge mig på att läsa om Vonneguts “Frukost för mästare” snart. Jag måste göra det en gång till innan jag dör.
Stones slutar att spela Brown Sugar. Rapporteras det. Jaha. Ja… det var väl bara en tidsfråga.
…liksom detta:
Bränn ner och förgör.
Allt.
I profetens namn.
p.s
Lös gärna en prenumeration här på Subban så får ni läsa allt det andra högerpopulistiska dravlet. Alltså om ni är lagda åt självplågarhållet.
ds.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Tack Anders!
Men om internet släcks ner … kan vi börja brevväxla med Jens Ganman då ? Suverän samhällsskildring som vanligt. Du skämmer bort oss 😍