Många försöker just nu beskriva den fascinerande tuppfäktningen mellan C och VPK. Få lyckas sätta ord på den. Fast om vi vänder oss till den kinesiska filosofin hittar vi en parallell som är pedagogisk i sammanhanget.
Mer om den längre ner.
Först: När Rickard Jomshof gick ut och berättade att han tänkte skriva en bok som är kritisk mot fredens jättefina religion *sl*m skulle Jimmie ha sagt:
”Ambitiöst … men du … vänta med att släppa den till efter valet, va? Annars kommer S och VPK att använda den för att hetsa upp klanröstare i Orten.” Och det kanske han sa – vi vet inte. Boken släpptes i vilket fall före valet och därmed fick S och deras bög- och judesälskande vänner massor av gratisammunition i valrörelsen. Plus att räddhågsna väljare som kanske stod och vägde och ville testa att rösta på SD fick kalla fötter.
”Hujedamig … det går ju inte. De är muslimhatare – det vill säga rasister.”
Tro mig, många där ute fungerar så. Den politiska analysen är inte djupare. Så Jomshofs bok blev måhända en framgång för honom personligen, men för partiet blev det förlust. Och för Sverige. Lose-lose. Många stödköpte Kufar, som en politisk protesthandling. Det skulle dock förvåna mig om särskilt många faktiskt läste den.
Strunt samma. Frågan på allas läppar just ikväll är:
Blir det extraval?
Ja, VPK går nog och hoppas på det. Jag tror att det har funnits med i deras kalkyl ända från början. De är mer intresserade av att växa långsiktigt än att sitta med i en dödsdömd S-regering ledd av en stingslig, lättkränkt, politisk autist med dålig social fingertoppskänsla. VPK arbetar efter femårsplaner och frågan är bara hur Nooshi Dadgostar och hennes Merry Band of Jew-Haters ska lyckas ta sig till det där extravalet utan att få skulden för det?