Magdalena Anderssons popularitet sjunker. Det förefaller vara fritt fall i förtroendemätningarna just nu. Men varför? Hon vill ju väl? Hon ser till de svaga. Hon vill höja barnbidraget och skatten för de rika. Hon vill ta ansvar för Sverige. Hon tar sitt hemland “på allvar” och hon är – dessutom – fullfjädrad antirasist. Tycker om norrmän; låter sig glatt tvångspussas offentligt av (troligen) norska män. Hon surar inte och #metoo-anmäler dem i efterhand utan ler och skrattar med. Ni kanske uppfattar mig som sarkastisk nu? Och jo, kanske delvis, men det är ju svårt att säga något annat än att Andersson är en högst normal, i vissa fall tämligen rimlig politiker utan särskilt extrema åsikter. Hon är varken Dadgostar eller Lind. Och hon vill inte att vi ska ha några Somalitowns.
Ändå framkallar hon rysningar hos så många? Det är ju fascinerande? Vad beror det på?