Från en läsare:
“Jag bodde i Strömsund på 60-talet och såg Jokkmokks-Jokke live på Simonssons Handelsbod. ICA-handlare Gunnar Simonsson berättade senare att efter konserten bjöd han Jokke på rökt renstek ”och han åt som en stövare.” Tyvärr följde ett akut gallstensanfall och det blev ambulans till Östersund ...”
Underbart.
Ja, alltså inte gallstensanfallet, men denna ögonblicksbild från den tidens oskyldiga Sverige. Då man kunde få se Jokke uppträda på Simonssons handelsbod. Fast bara om man råkade passera just där och då. Inga YouTube-klipp i efterhand, upphackat med fräcka jumpcuts och colla ljudeffekter eller – gud förbjude – “Leva en dag som Jokke!” med den outhärdligt, inställsamt flinande Mauri.
Hörde ni förresten att Rashid Musa har fått en egen serie? Jag ska börja prenumerera.
Innan vi ger oss i kast med att analysera DN:s försök att intervjua Gossen Ruda Allard: några snabba minnesblixtar ur arkivet. Saker som säger något om tillståndet i nationen och varför vi befinner oss där vi är.
Först denna – avd. satir som skriver sig själv:
Jag vet: rubriken borde ha lydit: ”Hur farlig är islam?” Men jaja, det är SVT vi talar om, så vinkeln var väl väntad. Den mest välfinansierade propagandafabriken i modern, västerländsk historia. Roligt med rubriken under också. Avd. ”Hallå! Titta bakom dig!”
Den här är också bra, även om vi kanske inte ska slå på SVT i just det här fallet. De citerar ju bara tokan:
“Blir ledsen”… över våldsamma upplopp. Mm. Rätt uttryck hade varit: “BLIR URSINNIG! NU JÄVLAR!” Jag tror hon heter Petra Stenkula.
Ifall någon undrar.
Och så denna …
Det är en bit från det här till Allards arbets-fängelseläger … Året var 1973. Och Sverige var ett helt annat land. Två år senare gick alla runt och trallade på: Släpp fångarne loss, det är vår! Ett inlägg i debatten om just denna glidande liberalisering av kriminalpolitiken, men jag känner att jag måste se om filmen i vuxen ålder för att förstå vad kritiken faktiskt gick ut på. Jag har alltid stört mig på Lena Nymans förnumstiga, lätt vinlulliga “vill vel!” i refrängen: “Var människa i sin själ … vill VEL!”
De kan ju inte ha menat det på allvar? Det måste ju ha varit djupt ironiskt?
