Läser Wiman i DN. Läser om. Läser en tredje gång. Vad menar människan? Jag vet – jag öppnar för spott och spe genom att erkänna att jag läste texten tre gånger utan att fatta. Ok, det är väl jag som är trög. Det handlar i alla fall om någon form av kaoz på sommarkollot Barnens Ö och Wiman är inte förvånad – med tanke på de 12-åriga kontraktsmördarna och ”samhällsandan”.
Samhällsandan … samhällsandan … menar han invandringen? De främmande kulturerna, klanerna och hedern? Nää … det är nog jag som associerar dumt. Jag är en förhärdad rasist som ser spöken mitt på ljusa dagen. Wiman drar dessutom historiska paralleller till både PC Jersild och Cornelis. Avslutar krönikan med att det även i Cornelis fantasi slutade med ett polisingripande. Det var iofs kollots ledare som åkte dit, men ändå:
”Föreståndaren han har farit
Han blir aldrig var han varit
För polisen kom och tog hand
Om honom förra veckan när vi lekte skogsbrand.”
Lite tvetydigt där. Blev föreståndaren galen? För att barnen satte eld på skogen? I Wimans värld, tolkar jag det som, betyder det: ”Nå, nå … allt går igen. Och även på det glada, vita sextiotalet kunde polisen behöva rycka ut till kolonien.”
Kanske en form av humor från hanses sida; en subtil påminnelse om att det Sverige minsann inte var så fridsamt då heller; Åmselemorden, Salaligan, Hurvamorden, Thurneman, Sabbatssabotören, Leif Axmyr … allt det där.
Eller är alla som jobbar på DN kultur prilliga? Är det ett anställningsvillkor? Eller blir man det av att jobba där? Jag känner en person som jobbade där en gång (och innan det på SR). Personen ifråga beskriver det så här – tolkat efter generositetsprincipen: