Sommar i Sverige = bisarra våldsdåd. Och det beror – som vi alla vet – på vädret. Folk rör sig mer ute, blir irriterade av hettan etc. Eller kylan. Bara 6, 8 grader varmt i Gäddede häromdagen. Senast det rådde sådant “extremväder” var 1907. Långt innan Greta och Northvolt. Så folk flög antagligen för mycket då också. Och körde för mycket bil.
Det “svenska” våldet når i alla fall ända ner till Cypern där en 47-årig man slagits ihjäl av tre “svenskar”. Jo, det står så i svensk media, men i utländsk press får vi reda på att det är en chilenare, en irakier och en alban som rest utomlands på svenska pass. Inte svenskar alltså, även om de råkar vara födda på svensk mark. Hur det än är med den saken vill vi inte ha dem tillbaka. Låt dem ruttna i en fängelsehåla i Ayia Napa. Vi har nog med våldsamma idioter med kass impulskontroll. Vi har så det räcker och blir över.
Femårig flicka svårt skadad i park i Helsingborg. Knivskuren av äldre pojke. Tydligen. Och så blev en kille ihjälslagen på en badplats i Stenungsund i veckan. Möjligen en utlänning. Jag läser i olika forum på nätet och allt, precis allt, handlar om brottsoffrens och gärningsmännens identitet. Eller hudfärg/nationalitet. Ordet “ras” används allt oftare i dessa diskussioner. Vad har de för ras? Är det babbar? Somalier? Afghaner? Något det, inte sällan, är.
I fallet med den mördade konservative politiker Anne Widdecombe var det dock viktigt att snabbt gå ut med att mördaren var vit.
Lustigt. I fallet med den vansinnige massmördaren Alex Rudakubana var mainstreammedia lika snabbt ute och satte bilden av en “tystlåten körpojke”. Titta så jätteledsen han ser ut på teckningen här inunder. Han ångrar sig jättemycket! Ville bara sjunga i kör, ju. Råkade bara utdela stickskador till tio oskyldiga småflickor. Varav tre dog under fasansfull skräck och ångest.
Det var väl det här Expressens Karin Olsson dillade om i Sista Måltiden (typ) när hon, oförhappandes, erkände hur tidningar väljer att vinkla vissa nyheter. Hennes egen ledarsida skriver bra om skandalen i hemtjänsten i Kristianstads kommun idag, fast några specifika ord lyser – inte oväntat – med sin frånvaro. Vi noterar också att ännu en kvinnlig hemtjänstchef valde att tysta ner brutala övergrepp mot kvinnor.
Systraskapet. Offrat – ånyo – på “anti-rasismens” heliga altare.
Är det den här troglodyten? Verkar så. Är det inte märkligt förresten: en gång höjde vi kraven för hemtjänstpersonal. Alla skulle ha undersköterskekompetens. Idag räcker det att vara analfabet. Sverige går baklänges in i framtiden.
Nåväl.
Allt detta för oss, osökt, in på den största lögnen alla kategorier i svensk samhällsdebatt: