Besöker etnisk enklav mitt i Sverige. Nej inte “estnisk” – etnisk. Går på s.k. tillställning och ni kan stuket: det är ett arrangemang av typen Dansbandsveckan i Malung, Rallycross-EM i Höljes, spelmansstämman i Bingsjö, Antik- och samlarmässan i Ransäter, Bilbingon i Föllinge, Stora kruskalaset i Offerdal, Transkastnings-DM i Burträsk … Homogena tillställningar där folk är normala. Lågmälda. Röstar på SD eller S. Tillställningar som inte blir virala p.g.a. klanbråk i kön till korvståndet eller stök mellan grupperingar på parkeringen utanför entrén.
Skara sommarland hamnade ju i ropet i förra vecka efter att en intet ont anande svensk familj åkt dit för att de trodde att det gamla Sverige finns kvar.
Arma satar.
Det Sverige de minns från sin egen barndom, med OKEJ och Hajk och Vira Blåtira är borta. För alltid. Det är så här det kommer att vara nu och fallet med den ihjälslagne polismannen i Köpenhamn är en logisk konsekvens av den vansinnespolitik som förts de senaste fyrtio åren.
Hur som helst: Jag var på en sån tillställning och som vanligt var det mycket trevligt. Allt gick lugnt till. Inga skrikande, gafflande norrmän som gastade i mobiltelefoner, kommunicerade med släkten där hemma om bortsprungna getter eller vad det nu är som är så akut att hela världen måste få ta del av det … Ej heller någon som delade ut stickskador med knivliknande föremål.
Socialdemokraterna fanns på plats.
De hade ett tält där det satt en ensam stackare i den 29-gradiga hettan och flämtade. Inga affischer. Inga budskap. Bara ett naket tält. Inte ens en skål med S-märkta karameller. Jag skulle kunna göra mig lustig över detta, men jag kan inte säga något ont om fotfolket eftersom jag förstår dem. Jag kommer ur samma socialgrupp: arbetare, lågutbildade … hederliga människor överlag som inte har stamtavla nog att vara med i de finare sammanhangen och observera: jag är inte ironisk. Jag talar om vanligt folk. Såna som kanske inte alltid har det så fett ställt och som slitit ut sina kroppar i fabriker, i lastbilshytter, inom vården och skolan … Hantverkare, städare, barnmorskor, asfaltsläggare … Socialdemokraterna tog emot dem och gav dem en röst och jag förstår att dessa människor tror – av födsel och ohejdad vana – att S fortfarande är deras parti. Trots att det inte är det och såna som Damberg, Johansson och Andersson skrattar åt dem bakom deras ryggar. Det är sorgligt att se och samtidigt lite rörande. På nåt sätt.
Tio meter bort står en raggarbil parkerad.
Den ägs av samma sorts människor som förestår sosseståndet. Proletärer. Motorburen ungdom. Jordens salt.
Jag ser några dekaler i ögonvrån och knäpper kort.
Baxnar.