Först var det de två goa Göteborgstanterna som demonstrerade för Palestina iförda gröna Hamas-pannband. De som stod och höll i en banderoll med texten “Death to the IDF”. Gud, vet vilket mentalsjukhus de rymt ifrån …
… sen var det hon på Proletären som skrev krönika om att hon firade massakern den 7:e oktober (mer om det strax) och nu ser jag ett klipp med två till synes vanliga svenska medelklasstanter som lånar ut sig till att bli “knivskurna” av Ulf Kristersson under en anti-vandels-demonstration i Stockholm.
Jag tittar och tittar. Och tittar. Och tittar. Och undrar:
“Var gick det snett?”
Har dessa människor glömt att ta sin medicin? Har de ramlat och slagit frontalloben? Eller är de bara samma gamla vanliga, trötta, stereotypa kommunister som tror att all “kamp” är densamma? Att ord som “Vietnam”, “Palestina” och “Vinterpalatset” är utbytbara?
Troligen.
Skäms de inte? Eller är de så långt inne i sin klimat-islamo-socialistiska psykbubbla att de inte längre går att nå med rationella argument? Jag tittar på Ellen Kalls bylinebild i Proletären. Förlåt. Man ska inte ha fördomar baserat på utseende, folk kan inte rå för hur de ser ut, man ska undvika att klanka ner på sånt för hur jävla snygg är man själv?
Exakt.
Men detta är vad jag ser när jag skådar denna … individ …
