Kort brev idag. Sov dåligt inatt. Ligger med öppet fönster ut mot den branta bergssluttningen. Fåglarna sjunger och kvittrar i den ljusa juninatten. Det är underbart, men jag vaknar med jämna mellanrum. En gök hoar på avstånd. Finns inga människor här. Kav lugnt. Även mentalt. Jag börjar höra mig själv tänka igen. Den svenska samtiden allt vansinnigare. Man borde bara strunta i den. Men landet är fullt av “islamister” som vill oss illa. Så man får tjura på. Agitera. Informera. Skriva böcker. Prata i poddar. Skrika i kudden.
Regeringen backar.
Inga 13-åringar i fängelse. Men kanske 14-åringar? Tillåt mig flika in, försynt: vad gör vi med svårt våldsbenägna 12-åringar? Det känns som att de hamnade lite mellan stolarna i gårdagens skadeglada debatt om “regeringens” (eg. svenska folkets) nederlag.
De rödgröna valarbetarna på SVT kungör i kvällens Rapport att det inte finns nån forskning som visar att hårdare straff skulle få “barn att sluta med kriminalitet”. Som om det är det det handlar om … Märkligt att höjda straffsatser fungerar när det gäller sexualbrott? Men inte gängvåld? Hur hänger det ihop?
I Östersund driver ett av våra kommunalråd (centerpartistiskt, såklart) en salvelsefull Maude Flanders-kampanj på sociala medier. Centralt tema:
“I MITT SVERIGE SKA INGA BARN SITTA I FÄNGELSE!”
Nä.
Vem fan vill ha det så. Men nu har vi 11-12-13-14-åringar som tar på sig morduppdrag åt maffian. Eller tar på sig att leverera bomber, via tunnelbanetåg, till olika adresser runt om i ex. Stockholm.
Vad gör vi med dem?
“ARBETAR FÖREBYGGANDE!” kväker vänstern.
Too late.
