Besöker traditionsenlig vårmarknad på Jamtli. Mycket trivsamt. Inga övergrepp, ingen taharrush gamea, inget skrik och skrän, inga klanbråk, ingen som håller mobiltelefonen framför sig och gastar rakt in i den på högsta volym … inga norrmän. Jo, några … men de säljer getost och håller sig på sin kant. Jag går runt bland folk och känner dåligt samvete. Får man tycka att det här är skönt? Får man längta tillbaka till när hela det svenska samhället var så här lågmält och ”ospännande”?
Ja, det får man.
Den norska kulturen har klägget tvingat på oss, mot vår vilja och helt i onödan och jag kommer aldrig att sluta förakta dem för det, av hela mitt hjärta. Mer och mer för varje dag som går. Jag hatar norska barnbrudar och norska balkongflickor – inte flickorna i sig givetvis … men väl deras fäder, söner, kusiner, farbröder och mödrar … som hjälper till och underlättar övergreppen. Ibland tror jag att jag skulle kunna strypa dem med mina bara händer. Usch, jag blir rädd för mig själv. Jag är ett hot mot demokratin. I tilltagande.