Brev från Jens Ganman

BREV 434 – "Snälla, slå oss inte!" Ny, bisarr intervju i Sveriges Radio.

Statsmedia och de låga förväntningarnas rasism / Naomi Wolf är något på spåren / Lundsbergs-mammorna är galna hela högen / När Lokko grät på sin kammare / Alpha Gal är nästa "grej" / M.m., m.fl.

Jens Ganman's avatar
Jens Ganman
May 20, 2026
∙ Paid
En ent.

Public services valarbete mot Tidö tar sig nya, bisarra uttryck. Dagligen. Igår: snyftreportage i SR med anonyma fyrabarnsmamman “Sarah” som larmar om risken med sänkta bidrag för “barnfamiljer”. Sånt kan nämligen leda till att barn i Orten “kan gå å tjuvver” – om de inte “har” pengar. Underförstått: stryp inte bidragen, elaka Tidö!

Ge dem mer bidrag!

ANNARS VI KAOZAR!

Vaddå “har” pengar? tänker jag – välbeställd, vit, privilegierad gubbe i landsorten – när jag hör den politiska propagandan, bristfälligt förklädd till “neutral” journalistik. De får väl skaffa sig ett sommarjobb? Och vaddå? Stjäl alla invandrare per automatik om vi inte håller dem under armarna? Och: varför skaffa fyra barn om man inte kan försörja dem?

Som vanligt när man gör misstaget att ratta in P1 sitter man där med fler frågor efteråt, än innan man började lyssna.

Mer om denna bisarra intervju längre ner i brevet.

Men först detta: Det sprids just nu ett intressant klipp på X med den världsberömda författaren och f.d vänsterrabulisten Naomi Wolf. Hon hävdar att 2 av 3 amerikaner inte längre går att resonera med och att det möjligen finns mycket konkreta orsaker till det. Covid. Eller möjligen de efterföljande vaccinen. Eller i alla fall någon sorts konkret, utomstående förklaring som gör att så många människor just nu tycks helt oemottagliga för rationella argument kring ämnen som gränser, flyktingar, kultur och kriminalitet. Och som tänker rösta utifrån denna sin ovilja att se världen som den faktiskt är.

This post is for paid subscribers

Already a paid subscriber? Sign in
© 2026 Jens Ganman · Privacy ∙ Terms ∙ Collection notice
Start your SubstackGet the app
Substack is the home for great culture