Strålande sol i Östersund. Gågatan svämmar över av solbrända, extremt välnärda norskor. Eller … svämmar över är kanske inte rätt ord. Men de blir verkligen fler och fler, för varje dag som går. I maklig takt vaggar de fram, två och två, samtidigt som de pratar högt med varandra på norska. Eller gastar in i en iPhone. Det ser ut som att de äger världen. Eller iallafall min hemstad, om vilken de inte vet ett dugg.
Jag cyklar mot kontoret. Skyndar mig. Åker slalom mellan de digra, kvinnliga turisterna. Som har ben som lår och lår som slaskhinkar, som det heter i norra Värmland. Vid sjukhuset: en extremt solbränd norrman i smårutig tweedkostym kommer gående över gatan. Han ser förvirrad ut. Söker han vård? Är han på väg till studier? Jobb? Bankomaten? Semester i hemlandet?
Östersunds kommunledning jublar över utvecklingen. Oavsett
Nu blir vi fler! Jippiiiiiieeee!
JAG: Men vad ska de jobba med?
EFFIE KOURLOS (C): “Hemtjänsten! Vården!”
JAG: “Men de kan ju inte svenska? Och vissa av dem vet inte ens hur en spis fungerar?”
EFFIE (stoppar fingrarna i öronen): “VI BLIR FLEEEEEEEER! LA-LA-LA! CAN’T HEAR YOU!”
Det är som en fars på Intiman.
Här i Östersund har det inte hänt ett dugg de senaste tio åren. Det är som att det där Uppdrag Granskning-reportaget i Vänersborg aldrig sänts:
Jaja. Det går som det går. Med skohorn och vaselin. Ska de in.
Får höra skvaller om Tok-Jonas på stan. Hur han joggat förbi en utomhusfest i Gällnäskrogen för ett tag sedan. Mitt på järnvägsspåret. Med hörlurar i. När tåget kom fick han mer eller mindre kasta sig undan. Festdeltagarna rusade fram, undrade om han var okej. Tok-Jonas sa att det var han. han sken upp, frågade glatt: “Har ni fest, eller …?”
Han blev kvar länge den kvällen. Bommade öl och mat. Åt och mådde som en prins. Berättade sitt livs historia för de som ville – eller inte ville – höra på. Inget är fortfarande hans fel. Alla andra är idioter. The guest that wouldn’t leave. Fortfarande avstängd från X tydligen, men aktiv på Instagram där han driver judefrågan och spekulerar i min och Mustafas sexualitet. Gissar jag.
Killing-gängets bruna rötter.
Apropå det: Alla är överens om att det är viktigt att granska politiska partier – deras bakgrund inte minst. Nu senast har några författare tittat närmare på KD:s skumma förflutna. Det kommer en ny bok: “Sista brevet till Hitler”. Även Centerpartiet (f.d. Bondeförbundet) har fått sin släng av sleven genom åren. Wolodarski och DN var på dem redan för tjugo år sedan. VPK och alla avarter på den rörelsen har givetvis massor med skelett i garderoben de också:
För att inte tala om SD. Herregud, det finns väl inte en nu levande svensk över tjugo som inte känner till deras rötter i den nationalsocialistiska rörelsen, BBS etcetera. Men, frågar sig vän av ordning, hur många känner till Aftonbladets, Östersundspostens och tidningen Arbetets ideologiska förflutna?
Ytterst få. Och det är givetvis ingen slump.