Magdalena Andersson kommer ut som populärkulturell analfabet i färsk SVT-intervju.
Jag är inte förvånad. Och på ett sätt hedrar svaret henne, för varför ska man hålla reda på en massa platta Hollywood-skådisar? Det är nästan ett sundhetstecken att inte kunna alla dessa namn och nunor. Och så fattar hon inte Springsteen – eller snarare: hans appeal på arbetarklassen. Vid en första anblick ett uttalande som tyder på dålig kulturell bildning och djup omusikalitet. Fast när man tänker efter: är det inte ganska logiskt? Att – som hon – inte förstå varför svensk arbetarklass är så förtjusta i en amerikansk mångmångmiljonär – miljardär t.o.m – som lever i en skyddad bubbla, helt avskild från verkligheten?
Jag vet inte vad Andersson gillar för musik, men troligen Zara Larsson och liknande tull. Såna människor är också skyddade från allt ont. Deras privilegier har gjort dem dumma i huvudet. Så det är väl i så fall lika illa som att gilla Bruce. Fast vem vet? Andersson kanske lyssnar på Woody Guthrie och Hank Williams också? Och afrikansk hillbilly-musik? Om det finns nån sån. Det här hade man ju velat se ett djupare samtal om. Inget är så avslöjande som en politikers musik- och litteratursmak. Minns Reinfeldt och hans infantila preferenser. Vad var det? Da Buzz och Camilla Läckberg. Minns Ebba Busch när hon blev utfrågad om litteratur i Aktuellt.
Viss parodi skriver sig själv.