Fick äntligen tummen ur och tittade på den där SVT-dokumentären om Lundsberg. Jag vet inte varför, för så himla intressant är den inte. Borgarklassens diskreta charm. Gunilla von Platen och hennes man gnäller i alla fall över situationen på skolan; över hur illa deras barn behandlats, fast det enda man tänker (eller jag i alla fall) är:
”Varför satte ni ungen där från början, då? Om det nu är så jävla hemskt? Ni lär väl ha vetat vad det var för slags ’paradigm’ ni betalar för?”
Vill inte von Platens att deras avkomma ska bli som alla andra framgångsrika samhällsbärare som passerat genom framgångsfabriken genom åren? Bernadotte, Wallenberg, Treschow, af Gennäs, von Bayern, Reuterswärd, von Koenigsegg och De Geer. Och alla andra hundratals, tusentals, namnlösa strebrar som knådats till i Lundsbergsköket, gräddats gyllenbruna och sedan skickats ut i näringslivet?
Jag fattar inte.
Anyway.
Två detaljer dröjer sig kvar efter att den alldeles för långa, alldeles för dramatiska dokumentären avslutats: