DN:s Niklas Orrenius sa något intressant i P1 häromdagen. Han var inbjuden för att tala om Kvartals “hatkampanj” mot DN, SVT och SR m.fl. Han sa att hans rädsla är att det inte ska finnas ett “gemensamt torg” när det gäller journalistiken. Och att det ska bli som i USA där man (journalister som jag tolkar honom) inte är “överens om gemensamma fakta”.
Och visst, fakta är fakta. Vatten är vått. SD är ett hot mot demokratin. Våldsamma Palestina-demonstrationer där man hänger judedockor och låtsasknivhugger Kristersson-dockor är det inte. Så sent som i förra veckan “hängdes” förresten dockor föreställande regeringen på Sergels Torg. Det blev knappt en krusning i MSM-media av det. Föreställ er kattrakandet om det varit dockor som föreställt Magdalena Andersson, Amanda Lind och Nooshi Dadgostar … föreställ er DN:s ledarsida. Björn Wimans krönikor. Greiders poesi.
Men jaja.
Vem är förvånad. Vi lever i den här världen nu. Är man inte uttalat vänster eller liberal får man finnas sig att allt mäts med dubbla måttstockar – och oftast till vänsterns fördel.
Men det där gemensamma torget? Menar Orrenius att det skulle existera idag … ? Eller att det existerade under de senaste 10-15 åren? Och att det i och med alternativmedias framväxt snart är borta? Jag kanske tolkar honom fel. Jag delar i alla fall det här klippet – igen – så får vi se om ni känner igen hans beskrivning. Är detta det “gemensamma torg” han (kanske) menar?
Titta från 30 min och 30 sek.
6 mot 1.
Där några av Sveriges mäktigaste och bästa betalda mediechefer och tyckare bildar ideologisk mur mot en ensam författare, Gunnar Sandelin, som – lite för tidigt – hade den dåliga smaken (läs. modet) att lyfta frågan och invandringskritik i media. Eva Hamilton, SVT, Jan Helin, Aftonbladet, Cilla Benkö, SR + Lotta Gröning, Jonna Sima, Brit Stakston och nån till… Jättejämnt. Inte allas slagsida åt vänster.
Notera också tonläget. De trumpna, förolämpade minerna. Notera Jan Helins hånfulla mobbarmentalitet. Det här klippet har inte åldrats särskilt väl. Och allihopa som stod där och rynkade på näbben förstod givetvis precis vad Gunnar Sandelin menade. De spelade bara dumma. Men självgodheten … god gud, dessa människor hade huvudet så långt uppe i sin egen …