Kvartals avslöjande om friserade förtroendesiffror för SR och SVT torde sända chockvågor genom det svenska journalistkollektivet. Eller, tja … det är kanske för mycket att hoppas på. En skammens rodnad borde hur som helst sprida sig över deras fettglänsande kinder. Kanske kommer de att titta upp iallafall några sekunder från köttgrytorna …
“Uh, va … ? Friserade? Men vi är ju upptagna med att hylla den där TV4-journalistens bok om SD:s trollfabrik?”
Där kan vi snacka manipulation och otillbörlig påverkan, hörni. Alltså i fallet med SOM-institutets finfina PS-siffror. År efter år.
Vågar man, i det här sammanhanget, tala om en masspsykos bland svenska journalister? Ja. Det gör man. Och samtidigt går kvasten inne på SR och SVT. Stora besparingar är på gång. Utmärkt. Det kanske betyder att den flamboyante piraten på morgonteve äntligen får kicken. Eller några av de nervöst fnittrande vita, heterosexuella tjejerna som befolkar nyhetssändningarna och vars främsta merit verkar vara att de heter Johanna eller Tuva-Lova och har skinn på näsan (och med jämna mellanrum postar antirasistiska budskap i sina sociala medier.)
Usch, jag låter bitter. Förlåt! Men det är ju för att jag har suttit och pratat med just såna inne på SR och SVT, många, många gånger genom åren. Jag vet hur svaga de är. Rent begåvningsmässigt. Inte alla – märk väl. Men många. Typen man kan berätta såna här saker i förtroende för:
“Psst! Fanny! Jag snackade med Dunning-Kruger på HR och han sa att Peters princip borde användas mer inom public service för att motverka fascism och transfobi!”
Fanny lyser upp och nickar instämmande/hemlighetsfullt:
“Va’ bra!”
Skämt åsido. Hur tas Kvartals granskning av de “skyhöga” opinionssiffrorna emot inne i bunkrarna på Gärdet? Well … här är min kvalificerade gissning …