Just när man trodde att Sveriges Radio inte kunde klanta sig värre bjuder de kritikerna på en ny absurd historia. Denna gång är det medarbetaren Mårten Arndtzén som får reprimand för att han 1) länkat artikel till text i SvD och 2) i försiktiga ordalag berömt den borgerliga kulturministern. Rent principiellt har han gjort fel – jag håller med – han har blottat en privat politisk åsikt offentligt och det ska inte SVT- och SR-anställda göra. Såvida det inte är en vänsteråsikt för då är det helt okej. Det vet vi sen tidigare. Lex Gina Dirawi – en kvinna som vid fler än ett tillfälle blottat sin politiska slagsida och som belönas av statsteve för detta, snarare än än bestraffas. Här intervjuar SVT:s Rebecka Haimi SVT:s Safa Safiyari (chef för “allmän-tv” på SVT) om varför SVT:s Gina Dirawi får så många välavlönade PS-uppdrag (en elva år gammal text, men den är fortfarande intressant).
Får då alla vänstermänniskor fritt spelrum i statsmedia?
Nej. Stina Wollters senaste SVT-serie blev faktiskt inställd, men först efter att programchefen Eva Beckman gjort bort sig i Aktuellt och blivit så hårt pressad att hon inte hade något annat val än att vika ner sig och göra en “samlad bedömning” (en sån som Stefan Löfven brukade göra på sin tid):
Så här skrev hon på SVT då:
“Stina Wollter och många med henne drivs av en djup förtvivlan över situationen i Gaza och det ofattbara humanitära lidande som kriget skapat. Det är en legitim uppfattning och hindrar i sig inte Stina Wollter från att göra ett konstprogram om kroppsideal för SVT. Vår generella uppfattning är också att människor ska kunna göra misstag, dra lärdomar av det och komma tillbaka. SVT samarbetar med en mängd olika personer med kontroversiella åsikter, så måste det vara om vi värnar en åsiktsmångfald.”
Sanna Drysén var en annan SR-medarbetare som fick kliva åt sidan efter påstådda amorösa band till muslimen och imam-sonen Raad al-Duhan. Det var den gången Ekochefen Klas Wolf-Watz försåg Dryséns artiklar med varningstext. Detta efter att al-Duhans bil fått P-böter när den stått parkerad utanför Dryséns bostad mitt i natten.
Jag vet inte om det här inslaget (nedan) handlar om samme man, men han har i alla fall “ljusa ögon och mörkt hår”. Drysén beskriver honom med en ton som för tankarna till en kärlekskrank tonåring och det är en gåva för alla oss PS-belackare att de här inslagen faktiskt ligger kvar på webben. Med varningstext och allt.
Hur låter det då internt såna här gånger? Och just nu – efter dagens debacle med Mårten A som fick en ytterligare en bisarr twist efter att tidningen Fokus grävt fram den egentliga orsaken till Arndtzéns garrottering: hans ställningstagande i Israel-Palestina-konflikten. Efter att ha pratat med två källor nära PS-ledningen har jag gjort en samlad bedömning av det som just nu pågår i kulisserna: