Eftersom jag är lite äldre har jag dålig koll på vem Gina Dirawi är. Jag blandar ihop henne med Nour el-Ali som väl var gift med Schyffert? Inte ens säker på att hon heter så, men nånting ditåt. För mig ser de likadana ut allihopa. Söndercurlade mediabrudar i Stockholms innerstad, alltså. Men Dirawi är tydligen programledare för Mellon i år och har gjort politiska uttalanden om Israel/Palestina som det nu raskt måste avbönas från, med mycket spelat bugande och krusande.
Igår sände SVT Kulturnyheterna ett inslag på temat. Det var mycket roande. SVT hade tvingat Dirawi och nån som heter Hampus Nessvold (ingen aning om vem det är) att sätta sig snällt framför en kamera och bedyra att de inte kommer att politisera Mellosändningen det allra minsta. Allt är bara underhållning. Ingen hatar väl judar här?! Vem påstår det?!
Det var mycket tydligt att de två inte ville sitta där och att inslaget gjordes under protest. Härtill är jag nödd och tvungen, ni vet. Det såg ut som att de hade varsin pistol i ryggen. Och de hade de förstås – bildligt talat. Det är nämligen så SVT löser sina propagandaproblem numera; med mer propaganda. Nessvold såg extra obekväm ut. Han är det vi i norra Värmland kallar en “feshôlk”. Jag kan inte riktigt förklara vad det betyder på svenska, men ni kanske kan tänka er.
Kommunistkillen som leder Kulturnyheterna såg inte glad ut över att behöva sända detta förnedrande inslag. Jävlar vad han blängde.
De knuffade fram nån slapp mellanchef också som sa att han inte tycker att det är så bra att Dirawi postar politiskt material på nätet i anslutning till Mellon, men att han förstår varför hon gör det och att alla nu har gått vidare. Klappat och klart. Glömt och förlåtet. Plus den bisarra lilla intervjun i Kulturnyheterna då, där jag tyckte mig ana en viss antipati från nämnde Nessvold – gentemot sin pladdrande programledarkollega som sa så här, ordagrant:
“Alltså, jag tror att folk har rätt att känna starka känslor liksom. Absolut.”
Och ja. Det “tror” jag också, Gina, att “folk” har.
Jag ser nu på Wikipedia att hon hunnit med en rad roliga projekt i sitt liv. Speciellt ett sticker ut. En SVT-serie i sex (6) delar om “existentiell ångest och ärvd trauma”. Det står att “serien var en av de första i Sverige som tog upp temat”.
Jäklar.
Landets samlade författar- och filosofkår kan slänga sig i väggen, liksom, för här kommer det en pigg invandrartjej och tar helhetsgrepp på hela existentialismen. Absolut. Fast jag kanske ska se serien innan jag uttalar mig så kategoriskt, även om jag tror att jag förstår – på ett ungefär – hur den är uppbyggd. Grundtemat: det är synd om Gina. Hon är invandrare. Har motarbetats av den strukturella rasismen hela livet och inte blivit “sedd”.
Hon är nog mångmiljonär många gånger om vid det här laget, stackarn. Jag hörde förresten ett rykte så sent som igår om att hon snart kommer att ge bort hela sin förmögenhet till de svältande barnen i Gaza.
Starkt.
Mer SVT-galenskaper: Aktuellts/Rapports inslag om den ihjälskjutna trebarnsmamman i Minneapolis igår kväll. Det var också fascinerande att se. Helt neutralt ihopsatt givetvis.