Vitpudrade stubbåkrar. Igenmurad himmel. Ringlande grusväg längs Klarälven. Perfekt tid på året att lyssna på Springsteens Tunnel of Love-platta. One Step Up, Cautious Man, Tougher Than the Rest, Brilliant Disguise, Spare Parts … vilken man. Vilket hantverk. Vilket land. Sverige alltså.
Rannsakar mig själv. Ska jag ägna även 2026 åt att skriva om invandring? Orkar jag? Orkar ni? Varför för jag, vi, denna ojämna kamp? Vad är slutmålet? Ett etniskt rensat Sverige? Riksrätt för såna här stollar?
Utvisning av alla såna här?
Ja. Jo. Delvis. Historien om “Dr Somalia” fick ny aktualitet i och med händelseutvecklingen i svenskbygden Minnesota. Är somalier i grunden missförstådda? Kanske. Men varför är de så arga på bantufolket? Och vice versa?Varför påstår bantus att somalier mördar och våldtar dem? Är inte somalier bättre än så?
Jag roar mig med att titta på, och jämföra, fem redaktioner som inte är vänster. Några av dem är inte uttalat höger – men inte heller uttalat röda – och jag känner hur missmodet kommer smygande. Det är samma ämnen överallt, samma gäster, samma skribenter ....
… och jag är en av dem.
Jag är en del av problemet. Det storsatsas i vilket fall inom svensk “alternativ”-media. Eller för att kalla det för vad det är: media. Ja – det är ett alternativ till vänstermaffian och Hamaskramarna på SVT, Aftonbladet och DN, men gränserna börjar suddas ut och snart är det ingen skillnad alls på nånting. Det är samma formspråk överallt. Samma i grunden belevade tilltal. Samma galopperande akademikerkomplex. Kanske är det meningen. Jag vet inte. Men de här redaktionerna vill uppenbarligen se ut och låta precis som SVT och DN och kanske finns det en poäng i det:
“Titta – vi kan göra samma sak som de fast med mycket mindre pengar.”
Underförstått: public service och de andra har för mycket resurser. Skattepengar, nota bene. Presstöd etc. Men bortsett från den eleganta knorren är “ny” media ganska … sömnig. Och som sagt, jag är själv en del av det. Jag ingår i det nya högerklägget. Jag är förmodligen en av de värsta i sammanhanget. Hoppar upp som gubben i lådan med jämna mellanrum och ropar:
“NEJ TILL ISLAM!” eller “INVANDRING E DÅLIGT!”
Det är inte så mycket mer, tänker jag i mina mörkaste stunder. För vem för jag denna kamp? Och varför? De flesta svenskar – inklusive många moderater – vill ju ha det så här. Visst, de vill att det ska skjutas lite mindre och de vill inte ha sin bil uppeldad eller trappuppgången bombad, men på det hela taget är de ganska okej med hur Sverige ser ut. Annars skulle de stå på barrikaderna och riskera något – på riktigt – fast det gör de inte. De flesta av oss – mig inkluderad – är fortfarande såna som nöjer sig med att gå hemma och svära, knyta handen i byxfickan. Fyrahundra svenska äldre, försvarslösa kvinnor våldtagna i livets slutskede – av tillresta mörkermän. Förjävligt!
Sen stannar det vid det.
Många tjänar också enorma pengar på det nya, skattesubventionerade, etniska trasproletariatet: ICA, Coop, Lidl, IKEA, Clas Ohlson … Så som det “alltid” varit. Eller väldigt länge iallafall.
Många av er stöttar i vilket fall såna som jag, Henrik Jönsson, Aron Flam, Joakim Lamotte, Riks, kvartal, 100%, Fokus och andra – ekonomiskt. Ni prenumererar, ni hejar på och det ÄR ovärderligt. Alternativet vore att vi levde i ett land där man fortfarande bara kunde skriva arga insändare till en papperstidning, eller ringa in till P1 och bli avsnäst av ideologiska grindvakter (socialdemokrater/kommunister) som Täppas eller Tengby … ja, det var ju inte så länge sen. Vilken fruktansvärd tid ändå. Den är över – för alltid. Och det är bra.
Tillbaka till högerklägget: