Jag förkovrar mig. Men det går trögt. Jag behöver läsa mer böcker och glo mindre på YouTube. Ett problem för de flesta numera, misstänker jag. Jag behöver gå mer på museum också. Ta in saker långsamt. Avprogrammera mig från det planlösa scrollandet. Det där äter upp hjärnan. Det förstör synapserna och det linjära tänkandet. Hur kan man förresten måla som Albert Bierstadt? Hur är det ens möjligt? Hur kan man fånga ljuset och stämningen så här? Titta på den bilden. Eller Fjaestad?
Obegripligt.
Hade de vuxit upp som zombiescrollare hade de nog inte målat så. Eller kanske bättre? Vad vet man.
Läser debattare i Expressen. Av Johan Forssell. Han anklagar Magdalena Andersson för att – inte på riktigt – vilka ha “stram” invandring. Sant. Han har helt rätt: det vill hon inte. Men det vill inte Tidö heller. De blandar bort korten genom att ständigt tala om “asylinvandring” och visst, den har säkert minskat – lite – de senaste åren men Sverige delar fortfarande ut uppehållstillstånd i flingpaket. Runt 100 000 per år. Och mellan 10 000 och 20 000 “anhöriga” flyter in i den svenska utanförskapsområdena varje år. Ni vet de om Lawen Redar vill “avskaffa”. Samtidigt som hon och de andra politikerna, från höger till vänster, med en dåres envishet, fyller på dem varje chans de får.
Advokatsamfundet, Centerpartiet med flera skriker i högan sky när regeringen ändå försöker skruva åt kranen. Dessa människor är Sverigefiender. Sorry, men så är det. Demokratins och jämställdhetens dödgrävare. Det där med 10 000 kanske inte låter så mycket, eller ens 5 000, men varje person som kommer till Sverige ska placeras nånstans. De ska bo, ha skola, vård, omsorg, utbildning, fjärde pappamånad, vaccin … och om de sedan föder barn ska “hela samhället” – enligt såna som Petra Lundh, Carin Götbladh och nämnda Magdalena hjälpas åt att “punktmarkera” detta barn – under decennier – så att han han/hon inte “hamnar” i kriminalitet. Vilken investering, va. Vilken oslagbar affärsidé.
Pottsorkar.
Söp mig full på julafton. Fick nog. Orkade inte längre. Ställde mig upp på släktmiddagen och drog ovanstående drapa för en förvånat gapande släkt. Idel fågelholkar. Jag slängde in några väl valda citat från Alex Jones, Tucker Carlson, Nicke Fuentes, Nick Alinia och H.L Mencken också.
Moster Agda försökte lugna mig.
“Sätt dig ner nu pojk, ta lite mer julskinka.”
JAG: “FAGGOT! FAGGOT! FAGGOT!”
De fick brotta ner mig till slut; slå in mig i presentpapper och lägga mig under granen, medan resten av släkten stämde upp i en spröd version av Oh Helga Natt. Eller om det var I’m Moving On med hon toktanten som stod och gapade efter terrordådet på Drottninggatan. Jag har faktiskt, tack och lov, lyckats förtränga hennes namn. Vilket respektlöst tilltag det där var (mot offren). “Moving on …” Herregud. Om det funnits en låt som heter: Never Forget – då borde hon ha sjungit den.
Eller Death to The Religion of Peace.
… iallafall så lyckades jag krångla mig ur paketet till slut varpå jag kastade mig över barskåpet och innan någon hann reagera hade jag kolkat i mig en hel flaska Glenfiddish Single Malt. Morbror Tony, bryllingen Sonny m.fl slet förtvivlat för att få bort mig, men det var för sent. Jag hade redan stämt upp en tordönsversion av Kungssången och börjar recitera fritt ur AfS partiprogram. Vilket, oss emellan, är skit. De är alldeles för försiktiga, och det var hela meningen med uppläsningen; att få släkten att förstå hur mesig den svenska “högern” faktiskt är.
Hörde ni förresten att Marcus Allard genomförde en tjugo minuter lång, Ny (nya?) zeeländsk “haka” i kommunfullmäktige i Örebro dagen innan julafton? Hoppas han gör en sån när han kommer in i Riksdagen också. I Braveheart-smink. Han borde ha varit julvärd; skällt ut oss som de värdelösa idioter vi är:
“HUR kunde ni rösta fram såna som Reinfeldt och Löfven?! Fårskallar! Sexton år åt helvete! Fängelserna fullproppade med solbrända norrmän!”