Paulina Neudings nya bok irriterar vänstern. Precis som Tino Sanandajis Massutmaning på sin tid. Och Framtidsstaden Malmö av Lars Åberg. Och till viss del: Det Lilla Landet Som Kunde av mig och Mustafa Costanza. Nu, precis som då, blir debatten kring boken och bokens författare större än själva innehållet. Varför kan man undra? Jo, för att Paulinas bok handlar om invandring. Såklart. Eller gör den det …? Har du läst den? Jaså inte. Ja, inte jag heller, men jag har hört att den handlar om detta. Och om kriminalitet. Och kultur. Randfenomen, säger C. Bildt och han brukar ju veta vad han pratar om.
Vasa?
Vet han ingenting? Vet han inte ett skit? Det var som fan …
… men iallafall: för etablissemanget är det viktigt att slå ner på Paulina för den hon är, snarare att diskutera bokens innehåll. Har hon rätt? Det är helt ovidkommande. Hon är höger, förstår du. Höööger. Och det ska sägas med samma överdrivet bekymrade tonfall som brandkapten Greger i NileCity. Höööger. Radikal. Extrem. Möjligen judisk nazist. Gott om såna numera. Man kan aldrig vara nog försiktig. Hennes bok ska läsas med “vaksamhet” som nån tokstolle stod och sa i SVT. Man ser framför sig hur han vände blad med skyddsglasögonen på. Pincett och gummihandskar.
AKTA!
Den kan explodera.
“Radikal högerskribent?” Jo, jag tackar. Vad får ni för bild i huvudet när ni hör det uttrycket? En skinnskalle? Hitler? Djingis Kahn? Dracula? Och joa jag vet: det är det precis som är meningen. Men … börjar inte detta bli lite löjligt, SVT? Seriöst? Var inte den där recensionen en återgång till det imbecilla debattparadigm som rådde runt 2014? Har vi inte kommit längre?
Tydligen inte.