Hör oberoende, neutrale journalisten Oísin Cantwell från Aftonbladet tävla i På Spåret. Nån ropar utifrån vardagsrummet (ska inte säga vem):
”Han är ju helt jävla oduglig! Hur FAN kan han jobba på en stor dagstidning!?”
Följt av en serie hysteriska gapskratt.
En manifestation av sekundärskam antagligen.
Jag tänker för mig själv: skulle Henrik Jönsson kunna vara med där? Ihop med Paulina Neuding?
Nä.
Omöjligt. Även om de själva skulle vilja ställa upp. Men varför? Varför är detta omöjligt? Låt mig svara som en redaktör eller producent på SVT:
”För det första är Jönsson och Neuding ’kontroversiella’. Publiken skulle inte förstå varför de var med. För det andra finns det en viss standard att förhålla sig till i de här sammanhangen. De kanske inte alls är särskilt allmänbildade, kanske heller inte vana vid tevemediet som sådant. Jönsson är ’YouTuber’. Det är något helt annat än TV. Dessutom vet ingen vilka de är. Det skulle bli jätteförvirrande för både publik och programledare att ha dem med. För det tredje skulle det innebära reklam för deras personliga varumärken: de är både skribenter och författare och skulle gynnas otillbörligt av en sån medverkan. SVT är mycket restriktiva med såna saker. Man överväger noga all kändismedverkan. Det var till exempel därför man stoppade Stina Wollters senaste program: p.g.a otillbörligt gynnande av Hamas. Och det var på vippen att Anne Lagercrantz man David inte fick vara med i det där kackiga reseprogrammet. Så nära att han fick stanna hemma.
Sen, sist men inte minst så är Henrik och Paulina inte vänster.
JAG: ”Måste man alltså vara vänster för att vara med i program som På Spåret, Vem vet mest?, Hemma hos Annika Lantz, Svettiga gapskratt med Özz och Wahlgrens tarmsköljning etcetera?
SVT: ”Absolut inte! Men det är klart att det underlättar. En sån som Oísin är ju heller inte med bara för att han är just vänster!”
JAG: ”Utan för att …”
SVT: ” …han är folklig, snygg, kunnig! Han går hem i stugorna …
JAG: ” … har rätt värdegrund …”
SVT: ”Precis har rätt värde– … nej, vad säger jag. Det spelar verkligen ingen roll!”
JAG: ”Skulle Björn Wiman på DN kunna vara med?”
SVT: ”Absolut!”
JAG: ”TT-Owe? Jerzy? Tara Saleh? Wolodarski? Kryckturken? Mullah Mordor? Pappan som hedershögg en ung afghan på den där bussen i Kiruna för några år sen? 99 gånger.”
SVT: ”Check. Check. Check. Check. Check. Check. Check.”
JAG: ”Hynek Pallas?”
(lång paus)
SVT: ”Ja, varför inte? Egentligen? När man tänker efter?”
Und so weiter.
Jag läser en gammal tingsrättsdom apropå ingenting. Vi återkommer till den längre ner.
Skämt åsido: det finns en rad intressanta, mycket omtalade samtidssvenskar som SVT-publiken antagligen skulle tycka det var riktigt kul att upptäcka. Om de bara fick chansen. Men allt utbud i statsteve och radio är strängt kurerat. Visst, Chang får vara med i Politikbyrån ibland (som ett hårt nerredigerat högeralibi), Mustafa hade klippkort till Opinion Live på sin tid, Hanif Bali fick bre ut sig i Min Sanning … men i de folkkäraste lek- och blajprogrammen lyser de ”kontroversiella” med sin frånvaro. Jag vet … nästan alla högernushegrer fick vara med i det där SVT-programmet Invandrare mot svenskar, eller vad det hette. Men det las ner p.g.a kassa tittarsiffror, trots att det nog var lite kul ändå ibland kanske. Men det kom fem år för tidigt. Gissar jag. Om ytterligare fem år kommer ni att få se de regimtrogna eritreanerna tävla mot de icke-regimtrogna i SVT:s planerade nystart av Mästarnas Mästare. Eller som det kommer att heta då: Käppar, påkar och machetes.
Oísin var verkligen helgjuten i På Spåret ikväll.
Han och hans partner vem det nu var, black chick, ångade av bildning och självförtroende. Och kanske andra saker också. Liniment, hörni – inte sprit och kola. Kvällstidningsjournalister håller inte på med sånt. Lägg av. Det där är elakt förtal. Aftonbladet är för fan den renaste jävla redaktionen i hela stan. Straight edge. På DN däremot tas det nog en och annan Xanax … innan genusroboten klappar uppfordrande i händerna och drar igång den kollektiva husmorsgymnastiken varje morgon i Stora Redaktionskuddrummet.
”Åsså UPP med knäna högbyxan! Såja! ÄNDA UPP! Du KAN! Åååå kniiiip! Åååå sträck!”
Aron ”Goldstein” Flam i Antikrundan? Kan ni se det framför er? Hur han kommer dit med sin snikna gamla skattkista som han ärvt från Dod Yankev. Full med smutsiga judepengar som Knut Knutson sen får värdera med äcklad min?
Nä.
Det kan ni inte. Även om det kanske vore en bra idé? SVT? Hörni? Ska ni inte ta och sprida lite mer sunkigt gammalt judehat på bästa sändningstid? Det var ett tag sen nu. Flera dagar. Do it! Samir Abu Nidal Eid kan bli ny pogamledare efter Anne Lundberg. Ja, vaddå? Folk säger så nuförtiden, även de som jobbar på SVT:
”Pogam … i kvällens pogam …” Lyssna själva om ni inte tror mig. Dem vet inte att det heter PROGRAM! Dem är obildade!
(Snälla säg att ni förstår min ironi … det gjorde ni inte sist … då flera skrev och påpekade att jag minsann skrivit DEM! Istället för DE!”
D’uh.
Hey SVT: ni kanske kan hyra in nån som kan spela Aron? Ni kan gjuta en gummimask? Eller låna av Pallisarna som paraderade runt med Kristersson-mask på Drottninggatan och låtsades knivhugga honom för bara några månader sen? Minns ni den? Minns ni hängningen av judedockor i Umeå?
Man glömmer så fort.
Tack och lov.
Jo. Och så var det den där olycksaliga tingsrättsdomen. Jag har läst igenom den noga. Studerat händelseförloppet. Intressant historia. Men tragisk. På riktigt. Kvinna misshandlad av sin sambo, känd journalist – med knytnävarna – på öppen gata.
Inte snyggt.