Debatten mellan Kashif Virk och mig i Kvartal verkar ha engagerat många. Ämne: islam. En del skriver till mig och frågar: ”Varför diskuteras aldrig islam så här i Sverige?” och, tja … det har väl med rädsla att göra, antar jag. Folk är skraja för fredens religion. Det kan sluta illa för den som kritiserar Allah, men observera: om någon får halsen avskuren, huvudet avhugget eller blir hackad i bitar av en muslim när de sitter på scenen och ska föreläsa så har det inget med riktig islam att göra. Alla såna händelser är en slump och/eller kopplade till helt fel variant av religionen. Precis som att det inte var ”riktig” kommunism som förstörde Sovjet, DDR, Venezuela och ett dussintal andra länder. Därför bör både islam och kommunism få en ny chans. I all oändlighet.
På ett sätt tycker jag lite synd om Virk som ju tillhör de ”snälla imamerna” (ahmadiyya). Sunni-muslimerna skulle väl helst se att han och hans gren av islam förintades … så allvarligt talat: varför vill man vara med i en sekt som vill döda en? Mycket märkligt. Kashif säger på ett ställe under intervjun:
”Islam genomgår ett slags medeltid …”
… och där borde jag förstås ha kontrat med ett rappt. ”Ok, men måste ni genomgå den här? I Europa? Vi har redan genomgått vår efterblivna period. Åk till Mellanöstern och ha er medeltid där istället.” Men jag fann mig inte. Jag tappade det lite här och där hör jag i efterhand. Jag krävde dessutom att alla imamer ska utvisas ur Sverige och det blir ju lätt drakoniskt i Kashifs fall. Han är född i Sverige, men tja … vill man sprida den kvinnofientliga, judehatande, våldsförespråkande dödskulten islams läror bör man förstås göra det nån annanstans – så rent principiellt borde han också ut.
Ni får lyssna på samtalet själva. Dra er egna slutsatser. Det var i alla fall en jäkla tur att Jörgen Huitfeldt var med och modererade annars hade vi nog bara skrikit ner varandra.
Usch. Jag känner att jag blir mer och mer intolerant för varje dag som går. Jag såg en rubrik för ett tag sen … nånstans … ”Vi måste prata om islam.” Eller om det stod: ”Vi måste prata om hijab.” Eller burqa. Eller Eid. Eller hederskultur. Och hela jag skriker inombords: ”NEEEEEJ! VI MÅSTE I-N-T-E PRATA OM NÅT AV DET DÄR! JAG ÄR TRÖTT PÅ SKITEN! ÅK HEM OCH TA ER TOKIGA RELIGION MED ER!”
Jag menar detta – även utan versaler: de som vill ha teologiska diskussioner om islam får åka till Irak, Saudi eller Pakistan. Kashif tyckte att jag var ”dåligt påläst” om ämnet, bara för att jag inte kunde citera ordagrant ur koranen (eller haditherna), men vi befinner oss i det sekulära landet Sverige. Koranen har noll jurisdiktion här. Det är en icke-faktor när det gäller vad människor ”får” och ”inte får”. Ändå luras vi ner i kvicksanden, bit för bit (även jag) och vips sitter man där i en poddstudio i Stockholm och detaljpratar om taqqiyya.
Jag hatar det.
Men jag tar debatten ändå – bara för att jag inte vill att islam ska spridas en millimeter till i mitt hemland. Det kommer att bli ett elände om denna vansinniga ideologi får mer inflytande. Alla borde därför säga emot – hela tiden. Det räcker inte med att Ebba Busch och Richard Jomshof gör det då och då på X. Vi måste alla, varje dag, höja våra röster mot vansinnet. Annars får era döttrar, söner och barnbarn växa upp i … skit. Teokratiskt, islamofascistiskt, kvinnohatande skit.
Jag talar för döva öron, jag vet. Men jag talar iallafall. Ett tag till.
Nytt ämne: går det att sparka en SVT-chef? Är det tillåtet att dreva mot nån som bara vill väl och som därtill är en av de viktigaste garanterna för Demokratin? Fråga Maria Curman, f.d vd på SVT. Vi tittar i arkivet och minns hur det var när hon fick gå – efter att hon klantat till det och köpt aktier i konkurrerande mediabolaget MTG. Domen den gången blev stenhård. Hon fick löpa ett sällan skådat gatlopp i svensk media och i kölvattnet på BBC/Trump/SVT-skandalen kan vi fundera på om man skulle kunna stoppa in Cilla Benkö eller Anne Lagercrantz i ett liknande sammanhang? Om ej – varför? Vad tror ni?
