”Undrar om det du sa där kan räknas som hets mot folkgrupp?”
Jörgen Huitfeldt vänder sig mot mig och ser så där odrägligt obekymrad ut som bara han kan. Jag har nyss sagt att jag tycker att min samtalspartner – och alla som han – ska ut ur Sverige. Och att hans arbetsplats borde läggas ner och förbjudas.
Personen i fråga ler förbindligt. Och en aning överseende.
”Min åsikt är grundlagsskyddad”, svarar jag och hoppas att jag ska se odrägligt självsäker ut i retur. Fast vi är i Sverige och allt kan därmed hända; lagen om ”hets” mot ”folkgrupp” (under Stefan Löfven gemenligen kallad ”svets mot folkmupp”) är en idiotlag som kanske, i princip, skulle kunna appliceras på detta samtal, jag vet inte.
Ni får avgöra själva när ni lyssnar. Nån kommer säkert att anmäla.
Vi pratar iallafall om påskintifadan (jag vägrar kalla det ”påskkravaller”), och om mannens och kvinnans biologiska skillnader, samt vad som styr vår klädsel i olika sammanhang. Jag försöker få svar på varför min motdebattör inte täcker sig. Får inget riktigt bra svar där. Frågar vidare: Får man ljuga för att slippa religiös förföljelse? Står det i den där boken att man får döda ni-vet-vad…? Ja hävdar jag, men tydligen är det är en tolkningsfråga. Som allt annat. Min motdebattör förvånas över den låga intellektuella nivån på samtalet.
Jag böjer mig fram och halvväser:
”Så länge ni inte producerat en egen Fredrika Bremer eller en Elin Wägner är det svårt att ta era feministiska omsorger på allvar.”
Får ingen större respons på den. Heller. Trots att det är en svensk jag sitter och talar med. Han borde kunna sin feministiska historia. På en rak fråga svarar jag själv att: ja – jag tycker att han bör utvisas (alltså i rollen som yrkesutövare). Frågan är dock till vilket land? I andra länder har såna som han ett pris på sitt huvud. Hans ideologiska kamrater vill mörda honom bl.a. på grund av att de i hans underdivision av Den Stora Sekten offrar levande getter. Det låter som rasistisk smutskastning, men jag hittade det på Amnestys hemsida så då måste det vara sant.
Huitfeldt kämpar tappert med att få mig att hålla mig till saken; till dekorum. Svårt. Min motdebattör säger efteråt att mitt umgänge med Mustafa Panshiri borde ha smittat av sig, rent intellektuellt, och det kan man ju hysa en from förhoppning om – men, nä … förgäves. Jag sitter där och kräver att alla (såna) ska ut och deras ideologi ska förbjudas … herregud ….
Jag tänker för mig själv:
”Undrar om det här kommer att uppfattas som för radikalt … Fast de flesta är ju rörande överens om att ett slagord som ”from the river to the sea” (d.v.s utplåning av ett helt land inklusive deras invånare) numera är okej. Sett ur det perspektivet kanske det här inte var så farligt? Fast jag gissar att Karin P, ETC, Quenelle, Sockan Sockolnicki och the usual suspects kommer att skriva ömsom roat, ömsom fördömande om den här intervjun. Saker kommer att klippas ur sitt sammanhang. Vantolkas. Förstoras. (Och förminskas …)
Precis som jag själv brukar göra.
… å andra sidan påminner jag själv Jörgen att han ska klippa ut när jag utbrister:
”Det där är bullshit! Jag tänker inte sitta här och lyssna på ARABISKA …!”
(I bakgrunden: arabisk recitation ur koranen.)
Det blir en bra blänkare. Det kommer att dra in lyssnare. Kanske ändå ett välbehövligt samtal detta? Överlag. Jag misstänker (hoppas) att det är så här många faktiskt talar hemma vid köksbordet. I sina säkra rum. När ingen hör. Jag gör mig till deras bittre, otålmodige, radikaliserade, drakoniske taltratt: ”Ut med skiten. Vi orkar inte intressera oss för det här längre! Finns bara kuggfrågor när det gäller detta eländiga ämne; alla svar vi sekulära, etniska svenskar kommer med är fel per definition. Varför? För att vi är kuffar!”
Vi kommer in på kommunister och socialister.
De som (också) alltid hävdar att det är ”fel sorts variant” som testats. Mm. Det blir lite som att hävda för en synthare att Manowar inte är ”riktig hårdrock” (á la Deep Purple, Priest och Led Zeppelin). Skiter väl han i; för sångaren i Human League låter allt gitarrskrammel lika illa. Och lite så är det är för mig i det här samtalet som kommer på fredag i Kvartal.
Mustafa kommer inte att bli glad.