“Hoppas det inte var invandrare”. Jag hör allt oftare den lakoniska kommentaren från invandrarvänner när det skett ett nytt terrordåd. Ett terrordåd där gammelmedia är blixtsnabba att förmedla ukasen “de rör sig inte om terror”. Trots att det uppenbarligen är terror det handlar om – oavsett om det nu är religions- eller rasrelaterad sådan. Eller en psykiskt sjuk person. Här fick vi snabbt veta att en “svart” och en “karibisk” man anhållits som misstänkta för “incidenten” på tåget i London. Man fattar varför. Keir Starmer har inte råd med en repris av upploppen efter “incidenten” i Southport där folk blev vansinniga, delvis, över myndigheternas ovilja att berätta de exakta omständigheterna: svart son till migranter slaktar vita skolbarn.
Etnicitet på offren säger f.ö. ofta lika mycket som den på gärningsmannen. Det brukar finnas ledtrådar till “motiv” där. I vilket fall, jag märker att fler och fler skötsamma invandrare inte vill klumpas ihop med kriminella och terrorister. Det blir pinsamt och jobbigt – förnedrande – för dem att (inför högern) förväntas ta avstånd från all invandrarrelaterad “berikning” som sker. Samtidigt som de (inför vänstern) måste signalera någon slags kollektiv tillhörighet till – och förståelse för – invandrarkollektivet. “Inte alla muslimer …” Etc.
Jag avundas dem inte.
De flesta i det demografiska segmentet vill bara leva sin liv i fred, arbeta, bilda familj etc. Men de avkrävs en sorts outtalad lojalitet med sina svarta och bruna bröder och systrar:
“Tala inte illa om Yusuf Shirar Hussein/Amir Amiri/Tamim Sultani! De kom till Sverige med samma drömmar som du! Slumpen gjorde att DU lyckades, men inte DE! Var inte en egoistisk husblatte!”
Själv känner jag noll gemenskap med apor som Martin Jonsson, Clark Olofsson och Leif Axmyr. Trots att de är etniska svenskar. Varför ska Hanif Bali eller Alexandra Pascalidou känna sympati med apor som Banan-Yusuf och Mohamedamin Ibrahim? Hanif och Alexandra är ju på det andra laget: Lag “Inte Mördare”. Axmyr och Ibrahim är också på samma lag. “Lag Monster”. De kommer att ses i helvetet. Ha så kul därnere.
… och tänk er för nu vad ni skriver i kommentarsfälten. Tänk efter innan ni skriver nåt putslustigt om apor. Ge inte mina belackare, som hårdbevakar mina kommentarsfält, något gratis. Capisce?
Tack.
Jag vet inte hur många såna här inslag jag sett med svenskar som av SVT ombeds kommentera att de fått sin trappuppgång bombad. Det är sällan några överord. Snarare väljer de flesta att spela ner vansinnet. Man kan undra varför. Här var det en skarpladdad handgranat som kastats in i ett hyreshus i Västerås. Reaktionen hos en av de boende:
“Inte kul alls”. En “olustighet”. Lite som att hon pratade om felsorterade sopor. Ännu en “incident”. Lex Höga smällar. Lex Jag trodde det var smällare. Lawen Redar:
“Vi måste bygga bort sånt här! Problemen sitter i husen! INTE i kulturen!”
Som vanligt ett mirakel att ingen dog eller lemlästades.