Så Stegras likviditetskris slår alltså ner som ”en bomb” enligt SVT:s Aktuellt? Vafalls? Orkar de inte titta på Henrik Jönssons YouTube-videos? För det här förutsåg ju han, om så inte ifjol, så iallafall tidigt i våras? Fast det kom väl från ”fel” håll då kan jag tro. Möjligen från “Ryssland”. Eller SD. För de som resonerar som Magdalena Andersson. Hon sa det aldrig rakt ut i den där famösa DN-intervjun – den där det spekulerades, i insinuanta ordalag, om varifrån Jönsson egentligen får sina hemska pengar (för att citera Enöga i Dunderklumpen, han med sedelpressen på cykelns pakethållare, ni vet). Men det var det som åsyftades. Givetvis.
Varifrån Magda Gad får sina pengar är däremot inga problem. Hoppas f.ö. att den tidningen kommer snart. Vi väntar spänt. Hursomhelst: Henrik Jönsson var en av de första journalisterna som på allvar intresserade sig för konstigheterna kring Northvolt och han varnade också regeringen för att liera sig med gröna guldgrävare som Harald Mix, Peter Carlsson och Carl-Erik Lagercrantz. Och med Stegra-projektet.
Som också är en “scam”. Eller snarare: ett projekt med helt orealistiska ambitioner. Världens dyraste stål kommer gissningsvis att köpas sist av alla produkter på världsmarknaden om det nu någonsin produceras ens ett halvt kilo av produkten. Samma visa som med Nortvolths gröna galendrömmar. Underblåsta av Miljöpartiet, S och M och ett gäng självsvåldiga “riskkapitalister” som vädrar statsbidrag – och feta bonusar. Måhända en förenklad beskrivning, men titta på Henriks YouTube-videos så får ni bakgrunden. Han fick rätt i allt och det är, bland annat, därför gammelmedia jobbar så hårt för att misskreditera honom. Under några febriga veckor ifjol skulle han rivas ner från den piedestal där hans följare placerat honom. Varför? Jo, för att Henrik var (och är) ett hot mot det kollektiva “narrativet”. Han besitter en herkulisk arbetskapacitet och genom sitt enträgna arbete ställer han gammelmedia – och inte minst – jätteproppen Orvar (public service) offside. Allt fler licensskattebetalare frågar sig – vad fan får jag för pengarna?
Sånt här bland annat:
Jisses. Har de inte ansvariga utgivare på Sveriges Radio längre? Eller en SYO-konsulent åtminstone som kan vägleda praktikanterna och sätta stopp för de värsta vansinnigheterna? Love Lyssarides är uppenbarligen en sån som behöver stödhjul i sitt dagliga värv. Och hjälm. Och galonbyxor. Trots det fick han kladda loss i studion helt på eget bevåg när han spelade in sin “krönika” om den mördade Eden Yerushalmi. Var fanns hans gode man? Varför hölls han inte under uppsikt?
Fascinerande i vilket fall att en enda person – alltså Henrik Jönsson – (+ liten stab av medhjälpare) kan producera så många och så detaljerade granskningar. Nästan så att man börjar tro att SVT och SR har för lite pengar – eftersom de ligger så långt efter i samhällsanalysen. Inte bara när det gäller gröna bubblan.
Skämt åsido: Varför har vi en gigantisk statsmediepparat som i så många avseenden är så utbota dåliga? Och som så ofta trampar snett i sina publicistiska bedömningar? Jag vet att det är många anställda att hålla reda på. Tusentals. Men samla dem i Berwaldhallen då, varje måndagsmorgon och skrik ut de bästa passagerna ur Mediehandboken via megafon. Aron Flam kan gästföreläsa.
Jag med.
Konkurrensen på den svenska mediemarknaden hårdnar, dag för dag. Fristående analytiker/journalister som nämnde Jönsson, nämnde Aron, Malin Ekman, Emanuel Karlsten, Jesper Sandström (Timbro), Lulle, Nick Alinia, Lars Wilderäng, Kvartal, Dumpen, stiftelsen Doku, Riks, GodTon och en rad andra (mer eller mindre) oberoende medieaktörer/aktivister producerar dagligen gräv och analyser om frågor som rör miljön, kriget i Gaza, Ukraina, Donald Trump, radikala religiösa miljöer, invandring, ekonomi, kriminalitet, A.I m.m ... och allt är kanske inte bra. Vissa saker handlar såklart mest om politisk aktivism och klickjakt. Men det nya paradigmet är här för att stanna. Det är det som är poängen. Nymedia kommer inte att försvinna. Oss skojare emellan med Ingvar Oldsberg kommer aldrig tillbaka. Inte Rekord-Magazinet med Gullinojsan heller. Eller Hjalle & Heavy.
Dumpen nosar, som exempel, på tio i topp när det gäller räckvidd och påverkan bland nyhetsredaktioner. Statistiken talar sitt tydliga språk: