Var det Palestina-dårarna vi hörde skrika i bakgrunden när partiledarna gick in i bunkern på Gärdet inför kvällens partiledardebatt? Ja, givetvis. Eftersom det inte spelar nån roll ifall det blir fred eller inte i Gaza. Den pågående intifadan handlar om ett krig mot väst och västerländska värderingar – inget annat. Och media, med SVT i spetsen, har byggt ett monster de inte längre kan styra. Vrålande Kryck-Turken, Skrikande Bidragsislamisten, De skanderande vita medelklass-Hamas-tanterna och de andra vettvillingarna älskar den plats de getts i strålkastarljuset. De kommer icke att lämna scenen frivilligt.
Spänn fast er för detta kommer att fortsätta in i valrörelsen. Med råge.
Apropå den: Hattifnatt försökte tala om ”människosynen” i partiledardebatten. Fungerade icke. Ingen brydde sig. Ingen hakade på. Ingen slog handflatan i pulpeten och frågade hur nån uttrycker sig. Eftersom det är 2025 – inte 2014 – och den förryckta Annie-eran är över. Lika delar roande som fascinerande att Hattifnatt inte förstår det. Och hur synnerligen illa hon passar ihop med Nooshi. Det är svårt, mycket svårt, att se dem sitta i samma regering eller ens enas om ett rödgrönt ”Tidö”. Däremot kan man se att Mohamsson har en räv bakom örat och att hon nog kan tänka sig att vika ner sig i SD-frågan. Hon var ju mer än tydlig med att hon inte vill se Magdalena som statsminister. Om dagens opinionssiffror håller i sig har iofs de rödgröna råd att strunta i Centern helt. Och ändå vinna. Nästan så att man skulle vilja se en rödgrön valseger bara för att få uppleva att Centern blir stående som en åsna mellan två hötappar.
Nästan.