Är journalister objektiva? Nej. Är SR/SVT-journalister särskilt objektiva? Särskilt jättenej – med extra allt. Och för att belysa den problematiken ur ett historiskt perspektiv bjuder jag på några passager ur Phillip Knightleys Krigets första offer är sanningen från 1975. De handlar om spanska inbördeskriget och utrikeskorren Arthur Koestlers öden och äventyr – om hur det i efterhand kunde avslöjas hur han blandat verkliga illdåd under kriget med påhittade och hur han periodvis ansattes – eller instruerades – av Kominterns Paris-gren, som i sin tur – motvilligt får man anta, men ändock – lät sig inspireras av nazisternas sätt att bedriva propaganda i Berliner Nachtausgabe:
…man kan se det framför sig, när Willie Münzenberg störtar in i i vapenrock och Krimmer-mössa …
Knightley beskriver hur spanska Inbördeskriget blev ett “innekrig” till vilket en rad vänsterintellektuella anslöt sig i kampen mot fascismen. Bra på ett sätt förstås, mänskligt, rakryggat, men mindre bra för den objektiva journalistiken. Den blev lidande. Milt sagt. Men – kriget mot de spanska nationalisterna ansågs som ett undantag; det skulle bli den slutliga kampen mot fascism, patriotism, kapitalism, konservatism … you name it. Det blev en symbol för något större. Socialister över hela världen anslöt sig till kampen, vissa åkte dit och deltog direkt i striderna. Även från Sverige. Hemingway var där. Orwell. Capa. M.fl.
Jag vet inte om ni kommer att tänka på något annat när ni läser detta, men om namn som Uddén, Blomgren, Gad och Abu Eid dyker upp i skallen må det vara förlåtet (hemskt att blanda in deras namn i samma andetag som Orwell, men tja … ni får sålla och sortera i ert eget huvud). Och ja – man får tänka på Ukraina också. Och nej – NEIN! – jag menar inte att man utifrån dessa klipp ska ta ställning i någon specifik konflikt. Däremot kan man hålla i bakhuvudet att objektiv journalism är en chimär och att all journalism är en form av propaganda. Ett vapen. Och att SR och SVT är rena propagandainstitutioner. Blott och bart. Inte bara när det gäller Israel, Gaza, Ryssland och Ukraina. Att titta på svensk PS gör dig mjuk i huvudet. Konsumera därför i små doser. Utgå från att allt är vinklat och filtrerat genom samma linser som Rudi Dutschke betraktade världen.
Ja, vad vet man egentligen? Jag saknade iallafall den undre bilden i Samir Abu Eids reportage om den omkomne/dödade/mördade/eliminerade journalisten/aktivisten/helgonet/demonen Anis al-Sharif.
Så jag la till den. (Killen med vitt hår är Sinwar. Hamas-ledaren. Inte schlagersångaren).