I ärlighetens namn ska jag säga att jag aldrig trodde att Ulf Kristersson skulle kunna vinna ett val och bli statsminister. Men det gjorde han – det blev han. Med minsta möjliga marginal, men ändå. Financial Times är fortfarande hans bibel och lat är han fortfarande. Ett fenomen hans närmsta medarbetare är väl förtrogna med; han saknar verklig eld och övertygelse. Utom när det gäller Pride då han vaknar till och blir rent uppspelt. Den här devisen på Moderaternas hemsida är f.ö. så klockren: “För en bättre morgondag”. Nej, Ulf. Folk vill ha en bättre dag – som idag. Helst igår.
Imorgon är det försent.
