Partiledardebatten. Our best and brightest. Suck. Jag misströstar. Och jag saknade faktiskt Johan Pehrsons… hmm… otvungna tilltal. Han är ju ändå mer människa än politisk broiler och nu är det bara såna kvar. Robotar. Stepford-fruar. Fem kvinnliga partiledare. Sex med Kristersson. Den mjuka staten regerar. Och ja, då blir det som i Uppsala. De rödgröna fortsätter apropå det, med en dåres envishet, att babbla om “förebyggande åtgärder”. Sommarjobb, saft och bulle… allt det där som fört oss hit – till dagliga bombdåd och skottlossningar på gator och torg.
Fast Magdalena Andersson har rätt i en sak: HVB-hemmen. Hon kallade det lågt hängande frukt. Sant. Plocka ner dem, Ulf. Gunnar. Petra. Allihop. Reformera hela verksamheten. Bums. Tills detta är gjort får de somaliska, 16-åriga kontraktsmördarna sitta inlåsta på häkte. Eller polisbevakade tältläger. Tuff skit, hårda papper. Tillfälliga ersättningshem för tjejer kan säkert ordnas. Så blir omställningen lite mjukare.
Amanda Lind – snipigare och mer vassögd än nånsin …
… sa sig vilja ha mer “elektrifiering”. Men slapp tuffa frågor från SVT om magplasket med Northvolt – århundradets industriella felbedömning. SVT borde ha kört det virala klippet där en strålande glad Andersson menar att den investeringen blev till tack vare MP. Ni har säkert sett det. Magdalena spelade dock dum när diskussionen gled in på den specifika surdegen, hävdade att staten inte gått in med pengar i det hela… Aha. Åhå. Där ser man.
