Mustafa Panshiri är nervös. Första gången jag sett honom så obekväm inför ett framträdande. Han ligger raklång på golvet i logen med slutna ögonlock och upprepar en parafras från “Sällskapsresan” med Lasse Åberg om och om igen för sig själv:
“Jag är inte rädd, jag kan prata svenska… jag är inte rädd, jag kan prata…