Folk skriver då och då och anklagar mig för att “ha tappat det”. Särskilt när det gäller mina åsikter om USA eller om olika krig här och var i världen. Eller… det kan egentligen vara vad som helst. Inklusive min musiksmak.
Jag brukar svara: “Man kan inte tappa något man aldrig haft.”
Fast det är ju en feg utväg; alltså att skämta bort det hela. Å andra sidan orkar jag inte hålla på och tjafsa med anonyma privatspanare som anser att jag “borde göra det-och-det” eller “läsa den-och-den” utredningen.