Ser SVT:s morgonsändning. Mot bättre vetande. Man vevar inslaget om årsdagen av det muslimska terrordådet i Bryssel flera gånger om, men glömmer att nämna vem gärningsmannen var (Abdesalem Lassoued – tunisisk illegal flykting/förrymd fånge).
Inte heller nämns att han sa sig ha utfört morden för Islamiska statens (IS) räkning.
Istället får en fotbollsspelare uttala sig om att de mördade alltid kommer att finnas i allas hjärtan. En av offrens vänner ges chans att berätta hur fantastiska och snälla “gubbarna” var. Och det var de garanterat. Det är inte det som är min poäng: att mordoffren lyfts fram i en positiv dager. Det jag reagerar på är att hela “händelsen” viras in i ett skimmer av nostalgi. Det som “hände” där nere i Bryssel var nästan något… fint.
När vi alla, inklusive varenda journalist värd sitt salt, borde vara ursinniga. SVT-inslagen i morse borde ha dominerats av att påminna folk vem/vilka exakt som låg bakom massakern. Vilka anställde detta? För vilken gång i ordningen?
Enligt den franska tankesmedjan Fondation Pour L’Innovation Politique begicks 48,035 muslimska terrordåd mellan 1979 och 2021. Detta resulterade i minst 210 138 mördade människor. Även Wikipedia har en detaljerad uppställning av fenomenet. Enligt Statista är 7 av 10 av de värsta terrordåden i Europa utförda av muslimer (eller “islamister” som det populärt kallas).
Studerar man The Global Terrorist Index om vilka länder som drabbats värst av terrorism senaste fem åren framträder ett klart mönster:
Terrordåd är alltså absolut vanligast i muslimska länder (även om Israel ligger god tvåa på denna lista). Vansinnet har sen spillt över till Europa och USA under 2000-talet, men det här är, framför allt, ett problem i den islamska delen av världen. För muslimer. Av muslimer.
Islam är även ett problem för homosexuella amerikaner:
Frågan är alltså inte: “Hur känns det?” eller “Hur är stämningen på platsen?” (SVT:s standardfråga när det skett ett vansinnesdåd). Frågan är: “Hur många muslimska terrordåd tål Europa?” Eller: “Hur mycket islam tål världen?”– för att travestera en annan SVT-sändning, som när det begav sig fick massiv kritik av svenska tyckonomer på vänstersidan. Ni minns.
Men Morgonstudion borrar givetvis inte djupare i detta. Det skulle bli för jobbigt. Det skulle bli dålig stämning. I övrigt är det en sändning som alla andra: idel unga, käcka byxklädda kvinnor och inget fel med det, i sak, men de verkar bara ha två känslolägen: infantilt underdåniga eller sötsurt överlägsna.
Tonen är överlag juvenil. Jargongen, frågorna till gästerna, anslaget, minspelet… och som vuxen blir jag konfunderad. Vilken målgrupp riktar sig detta till?
Barn? “Unga vuxna”?
Allt låter ju som Lilla Aktuellt. Inklusive – Aktuellt. Speciellt när Nike lägger huvudet på sned eller när Gralde virrar på. Påfallande ofta låter det som att den senare inte lyssnar på vad gästerna svarar. Hon verkar stå och tänka på annat; maskerar sitt ointresse och/eller oförmåga att ställa relevanta följdfrågor genom att fäkta med armarna och grimasera på ett sätt som jag antar ska verka angeläget. Jag vet inte. Jag kanske är för hård. Nej, vänta: PS får tio miljarder att leka med varje år.
Jag är för snäll.
Och så Reinfeldt på det.
Jag läser hans kommentarer i Expressen kring årsdagen av det muslimska terrordådet i Bryssel.
De är fullständigt rubbade. Det går inte att säga på ett snällare sätt.
Två “individer miste livet”?
Nej, Fredrik.
De mördades.
Två oskyldiga människor mördades.
Och vad i alla glödheta betyder: “del av en supporterkultur”? Och: “attack på fotbollssupportrar”?
Det här är Orwellskt nyspråk av värsta sort. Idiotbabbel. Kanske inte särskilt förvånade enär Reinfeldt har en inbyggd oförmåga (ovilja) att förknippa islam/muslimer/invandring med minsta negativa aspekt. Här är det tydligt att han anstränger sig allt han kan för att flytta fokus från vad det faktiskt handlade om: ett muslimskt terrordåd riktat mot svenskar/västerlandet.
“En värld där fotbollen får plats och där supportrar har sitt utrymme”.
Gallimatias!
Istället för: “En värld där muslimska terrordåd och islam förpassas till historiens skräphög och där yttrandefrihet, jämställdhet och demokrati segrar över vidskeplighet och stenålder.”
Jag försöker hålla mig från att sjunka till att använda invektiv här (jag har redan, vid andra tillfällen kallat honom både idiot och vettvilling), men det är svårt. Hans nonchalans är extremt provocerande. Förhoppningsvis blottlägger hans intellektuella ohederlighet och verbala feghet ändå vilken sorts människa han är – utan att jag behöver säga något mer.
I Israel vilar man också på hanen.
Tillsvidare.
IDF låter de iranska mullorna “stew in their own juices” som det heter på engelska. Ursäkta anglifieringen, men det finns ingen bra svensk motsvarighet. Just nu flyttar de mordiska svartrockarna i Teheran runt i panik, sover på ett nytt ställe varje natt eftersom de vet att de inte är säkra någonstans, inte ens långt under jorden i en förstärkt betongbunker.
Lex Nasrallah.
Israel kommer att tvåla till dem ordentligt när det väl sker. Det lär inte bli någon liten fjuttattack mot en enstaka vapendepå den här gången: IDF kommer att eliminera Iran helt och hållet. För lång tid framöver. De måste. Annars växer hydrahuvudet tillbaka. Gånger två. Krigshökarna i USA jublar givetvis över den uppkomna situationen: Nikki Haley, Hillary Clinton, John Bolton, Lindsey Graham…
De har velat utplåna Iran länge och tja… här måste man (tyvärr) ställa sig på deras sida: för antingen slår väst ut denna sadistiska skitteokrati en gång för alla, eller så kommer de att fortsätta sponsra sina Cro Magnon-bröder i Hamas, al-Shabaab, IS, Knazbollah och allt vad de heter. Djävulens avkomma. Som har sina anhängare även i Sverige alltså.
Wipe. Them. Out.
Tvåhundrade brevet idag och då kanske det är på sin plats att säga några ord om varför jag skriver och varför (jag tror) att ni läser. Men först: tack. Mitt djupt kända tack till alla som stöttar mig. Det är ovärderligt. Ni är det enda jobb jag har och det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva. På gott och ont. Jag vet att ni inte alltid håller med mig om det jag skriver – och så ska det givetvis vara. Men på det stora hela tror jag att vi förenas av vår avsky mot det övergrepp som just nu begås mot vårt land. Mot våra förfäders arv – vilket låter fruktansvärt uppstyltat, men ni fattar vad jag menar.
Vårt gamla Sverige som vi kände det är borta.
Det enda vi kan göra nu är att rädda kvar små fickor av det; små fickor av vår svenska kultur, vårt know-how, våra nationella särdrag… allt det som skapade ett oöverträffat välstånd, en oöverträffad trygghet, under 50-60-70-80-talen… Sverige var humlan som enligt aerodynamikens lagar inte skulle kunna flyga; den lilla “randstaten” som med sin ringa folkmängd logiskt sett inte skulle kunna hjälpa så många andra länder i världen, bygga så många framgångsrika företag, uppfinna så mycket, producera så många världsstjärnor per capita inom sport och kultur…
Allt det där är snart borta.
Politiker som Annie, Stefan, Fredrik, Gustav, Märta… ville hellre ha “mångkultur”. Islam. Godhet. Medeltid. Jag svär, de borde sitta inlåsta på Säter allihopa. Men… nu är det som det är och tillsammans stretar vi emot – ni och jag. Min substack är vår gemensamma skyttegrav. Det finns några fler därute: Henrik, Aron, Per & Hanif, Sista Måltiden… och några underjordiska tunnlar som förbinder dem. Fienden å sin sida har en krigskassa bestående av miljarder och åter miljarder av våra gemensamma skattepengar: i form av Public serviceskatt, presstöd… m.m. Vi skjuter med ärtbössor mot deras Haubitsar.
Men vi ger oss aldrig.
Lova mig det.
Tröjan finns att köpa här:
Kort betraktelse: när jag startar min Mac låter det som öppningsackordet på Human Touch.
Somnar till långa intervjuer med Claes Hedberg och Ola Dammegård. Underbar freakshow. Speciellt Hedberg och hans absurt invecklade förklaringar om två falska dubbelgångarpar föreställande Lisbeth & Olof, stulna lik som i all hast kläddes i Palmeskopians “blodiga”-kläder och smugglades in på Sabbatsberg – mitt framför näsan på all sjukhuspersonal och alla poliser… försvunna ambulanser… konstapel Rimborn som först förhörde en av Lisbeth Palme-”kopiorna” och en stund senare “den riktiga” – utan att se skillnad. Varför får denne man inte Sommarprata? Bibi Rödöö? Kom igen nu. This is gold, Jerry… GOLD!
Roms sista dagar:
Varför skrivs det ingen sån här musik längre?
Kanske för att tekniken gjort det för “lätt” att skapa musik? Dåtidens långa, omständliga inspelningsprocesser… jag tror att det fanns ett mervärde i det. Kabeldragning, stämma instrument, leta sweet spots i studiorummen, ställa wah-wah-pedalen på halv flagg och spela bas genom den… etc. Det tillförde en dimension till musiken som inte går att hitta om du så har tusen appar, program och plug-ins i din lilla databurk.
Det organiska.
Den mänskliga faktorn.
Stöd Lou Gramm. Köp hans musik. Se hans konserter. Blir inte bättre än så här.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Ja du Jens, nu blir jag riktigt förbannad. Jag kände Kent Persson som blev avrättad i Bryssel för ett år sedan. Hur fan kan reinfelt kalla honom och den andre mördade för INDIVIDER? Varför inte uttala deras namn? Det är ju helt och hållet totalt världsfrånvänt. Har han ingen fungerande hjärna? Varför inte säga som det är: Terroristoffer som borde få mer empati och uppmärksamhet än vad som visas i vår värdelösa PK-media.
Denna din artikel belönas med ett bidrag.
Tack för dina 200 krönikor!
En strimma hopp och ljus i mörkret!
Ditt skrivande hjälper oss att långsamt förändra Sverige och få den mediala krampen ifrån Msm att släppa, eller som det heter- liten tuva själper ibland ett stort lass!!!