Jag tittar ut över nejden. Det är stekhett här uppe i kullarna. Harmonia’s Dream med The War on Drugs strömmar ur högtalarna. Liveversion. Kul att upptäcka ny, bra musik vid min ålder. Det händer inte varje dag. Fingrar lite på Infinite Jest, men… nä. Tyvärr. Det blir aldrig av… jag kommer aldrig att få ro att läsa den tegelstenen, allra minst efter den här sommaren. Jävla skit. Men jaja. Jag knäckte (nästan) Öster om Eden förra augusti. Nästan. Vet inte när jag läste en riktig mastodontroman senast. Den tiden i mitt liv är kanske över. Blir mest “reels” just nu och det är ju fruktansvärt. Förflackningen.
I övrigt: vad är det med Sverige?
Varför säger inte fler ifrån? En gång för alla? Ska vi ha det så här? Ska vi alla huka oss inför Baudins förnumstiga tryngrimaser? Kristerssons oljiga hånleende? Greiders gallimatias? Simas snattrande?
Tydligen.
Inte minsta Dacke-uppror i sikte. För några år sedan blev jag tillfrågad att tala på någon slags “alt”-manifestation. Det var jag och Runar och några till som skulle upp i talarstolen och gaffla och där och då insåg jag: det här går åt helvete. Både för mig och för landet jag föddes i. De Goda är för många. De har för mycket pengar. De har SVT och SR på sin sida. De kan lägga ut dagliga bombmattor av desinformation och halvsanningar. Eller inte lägga ut bombmattor… om sånt som måste förtigas. Det här går inte att vinna. Det handlar om volymer, som Billström sa innan Reinfeldt högg honom i ryggen med en lång, smal kniv.
Fast allt med SVT är inte kasst. Ser minister Forssmed gästa “30 Minuter” och Anders Holmberg gör veritabel slarvsylta av honom; på ett effektivt, lågmält sätt. Han peggar upp frågeställningen om antisemitism vs “islamofobi” på ett föredömligt sätt; börjar med att låta Forssmed tala sig varm om hur fruktansvärd antisemitismen är – Holmberg frågar varför KD vill att Socialdemokraterna ska avbryta allt samarbete med VPK. Forssmed babblar på. Holmberg nickar. Ler försåtligt. Gör sina sedvanliga strokegrimaser där han höjer ena ögonbrynet klentroget samtidigt som han ser olyckligt instämmande ut. Och sen: pang, tjoff:
“I konsekvensens namn, borde inte Tidöregeringen bryta samarbetet med SD efter samma princip…”
Skärmen bakom hr Forssmed fylls av de “islamofobiska” memes Jomshof delat.
Forssmed babblar vidare med förnyad kraft. Han babblar tills han blir blå i ansiktet. Kan icke förklara logiken i sitt resonemang. En plågsam dikeskörning. Och allt finns på film. Inte gick det särskilt mycket bättre när han skulle diskutera svensk narkotikapolitik heller. Hr Forssmed fick iallafall chansen att säga att de satiriska teckningar kollegan Jomshof delat är “djupt olämpliga”.
Jag skulle vilja säga att politiker som ger sig på att recensera satir är ännu mer olämpliga. Forssmed får försöka trassla bocksskägget ur brevlådan och gå hem och fundera på det en stund. Med det sagt finns det inget som heter “islamofobi” (hörde du det Holmberg?) Eller, jo det finns det men det är ett ord uppfunnet enbart för att skrämma svagsinta debattörer och blockera en relevant debatt om den destruktiva dödskulten islam. Det finns absolut inget “fobiskt” (sjukligt) med att vilja göra det. Det är tvärtom något högst sunt; reflexen att säga emot allt som har med islams sinnessjuka 600-talsdogmer att göra. Igen: muslimer är ingen “folkgrupp”: det är bara en samling människor som säger sig tro på en viss religiös ideologi – en bland många. De flesta av er som läser mig vet detta. Ni fattar. Men det kan inte skrivas nog många gånger eftersom det fortfarande finns politiker och journalister som (medvetet) förväxlar kritik – eller för den delen satir – med psykisk sjukdom; med “fobier”.
Jan Guillou, Jan Hjärpe, Mona Sahlin och några galenpannor till var de som importerade ordet från brittisk dagspress runt 1991 och om detta må vi berätta.
Glöm aldrig.
Folkets fiender.
Intressant rubrik i tidningen Revisionsvärlden idag: “KPMG missar uppdrag att granska Socialdemokraternas säljbolag.”
…och så några rader ur texten:
“På grund av en hittills okänd ägartvist i Effective Communication utsåg Bolagsverket förra hösten KPMG- delägaren Jenny Barksjö Forslund som ‘särskild granskningsman’ för att gå igenom transaktioner mellan Effective Communication och dess spanska dotterbolag.
Detta efter att en minoritetsägare, en 30-årig man i Stockholm, i november 2023 lämnade in en anmälan till Bolagsverket riktad mot övriga ägare. I sin anmälan ansökte 30-åringen om att en särskild granskare skulle gå igenom bland annat ‘fordrings- och skuldförhållanden och betalningar’ mellan Effective Communication och det spanska dotterbolag som driver callcentret i Barcelona. Frågan som ställdes var om ‘samtliga förhållanden och betalningar varit affärsmässigt motiverade’ ”
Den sista meningen luktar gäng lång väg. Hoppas att Aftonbladet och TV4 fortsätter att jaga Ygeman, Damberg, Shekarabi och de andra goddagspiltarna om detaljerna i denna sjaskiga skojarhistoria. Jag ska faktiskt passa på att ge de två redaktionerna lite beröm idag. Eller mycket beröm. De senaste dagarna har de nämligen börjat göra det jag efterlyst i åratal: de jagar lögnarna live. I åratal har framför allt PS förlitat sig på mail och Twitter som ett sätt att kommunicera med politiker och jag har gnällt:
“Ni måste ut på fältet! Ut och jaga dem! Buss på!”
En ambitiös journalist lägger sig i bakhåll utanför Riksdagen, konferensanläggningen, bordellen, fettsugningskliniken, Hamashögkvarteret… och haffar politrukerna när de är på väg ut från sina smutsiga små mutmöten. De ska vara oförberedda. Uppfyllda av sin egen förträfflighet. Uppe i det blå. Precis som Mona Sahlin när Niklas Svensson haffade henne utanför Riksdagen 2017. Och en gång för alla sänkte henne (intyget till livvakten om ni minns). Det är så man vill se dem: skräckslaget blinkande, sötsurt leende, ilsket snörpande på munnen:
“Men-men… varför frågar du det här nu?” (som olyckan Sahlin hasplade ur sig den gången).
SSU:s Lisa Nåbo f.ö. seglar upp som en värdig efterträdare till Dubbel-M.
Med tiden kan hon bli lika bra. Eller dålig. Här låtsas hon att hon varken ser eller hör Aftonbladets utsände. Leta reda på klippet. Det är värt det, jag lovar. Man får hursomhelst ge Mona att hon stannade och pratade med Expressen den där gången. Å andra sidan, vad skulle hon göra. Hon insåg att hennes karriär slutligen hunnit ikapp henne… Trettio år av fifflande, myglande, skarvande, islamvurmande, balkongsflicksignorerande Gula Blend-puffande under köksfläkten… med armbågen stödd mot en Mount Everesthög av oöppnade fönsterkuvert.
Something’s Gotta Give som Aerosmith en gång sjöng.
Noterar att detta med klädkod hos svenska poliser numera inte är så viktigt:
…och att ett medlemsskap i S väldigt till stor del handlar om att skänka pengar. Det verkar vara det enda partiet är intresserat av: din plånbok:
…fast de glömde “påskgåva”, “pingstgåva”, “nyårsgåva”, “förstamajgåva”, “fettisdagsgåva”, “oxvecksgåva”, och framför allt: “Eid”- och “Ramadan”-gåva.
Åșa Linderborg är en rolig figur. Apropå Di Röde. Hon har skrivit så mycket tok genom åren, så det kanske inte är så lätt att hålla reda på allt (lite som med mig själv). Idag skrev hon iaf en grej om hur viktigt det är för framtida historiker att allt finns kvar: blogginlägg, dumma tweets från politiker etc…
…fast det där komprometterande #metoomaterialet som samlades in på hennes egen arbetsplats 2017 – det eldades upp innan det hann publiceras. Det försvann ner i minneshålet. Puts väck. Borta för alltid.
“Det är förstört och det är viktigt att poängtera”, som Åsa-Natasja uttryckte saken när det begav sig.
Finns bara en som hon. I en VPK-regering skulle hon bli en klockren propaganda/retuscheringsminister. Därmed inte sagt att hon inte då och då skriver saker som stämmer. Samtidigt finns det en anledning till att hon gått från att vara en av Sveriges tyngsta politiska röster till att bli en marginalföreteelse. Efter Benny Fredriksson-skandalen är hon reducerad till ett slags journalistisk kuriositet i vars lilla psyklåda man ibland kan titta in för att se om det hänt nåt crazy sen sist (Lex Dumpen). Jag tror att AB-människorna ser exakt så på mig också.
Det bjuder jag på.
Här en nyhet du nog inte såg i Aktuellt i förra veckan. Eller missade jag…?
“Alla ska kunna följa det som sker” trumpetar DN dag efter dag på sin hemsida. “DN öppnar upp hela sajten… historiskt skeende… valet i USA… bla-bla…”
Peter och Vargen Wolodarski blickar vänt mot den potentiella prenumeranten: Följ oss… come to the light side…. Hoho. Skulle jag gå in på DN för att förstå valet i USA? Jag vet ju redan att de tycker att Trump är satan. Ser f.ö. att Oklahoma med flera stater nu rensar friskt i sina väljarmatriklar. Det har hittats massor av döingar och kriminella som getts chans att rösta. Är inte det ett slags… valfusk? Åh. Jag minns när demokraterna stormade mot de elektroniska rösträkningsmaskinerna… och när de ville ogiltigförklara valresultatet 2016.
Det blev tyst i den lådan efter att de vann 2020.
Rules for thee, but not for me.
Som vanligt.
Jag undrar vad hen med de högt uppdragna slacksen och tjejfrisyren (alltså hen på DN) kommer att skriva om allt detta? Can’t wait. Eller ska jag våga läsa dissidenterna? Shellenberger? Greenwald? Taibi? Ekman? Eller är det bättre att hålla sig till de betrodda grindvakterna? Isobel Madly Mein Kampf? Mohammed Nasrallah-Rorschach-von Rotschild? Dubbeltänk? Så många kloka röster att välja på därute. Det svämmar baske mig över.
Det här är den bästa politiska låt du aldrig hört.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Tack Jens. Vi behöver fler Jomshofs och färre Forssmeds i politiken. Det blir roligare då...Jag måste ändå på något sätt beundra alla dessa politiker. Hur f-n pallar de? Och den viktigaste frågan; hur minskar vi deras makt? Vi måste ju hjälpa dessa misfits till ett bättre liv...(Jag svamlar jag vet... men har inget bättre för mig...)
Din beskrivning av islamofobi och islam är Jens Ganman style!
Den är spot-on på ett logiskt och resonerande sätt. Träffande utan att det blir plumpt. Sunt förnuft som inte går att förneka. Topp!
Håller med om journalister denna vecka. Några har verkligen gjort sitt jobb!
Hatten av!