Bilden ovan är en dagdröm. Ett önsketänkande. Du kan vara lugn: det kommer aldrig att hända på riktigt, fast både du och jag vet att det är såna här insatser som kommer att krävas om gängen ska “knäckas”; ett stort antal temporära avspärrningar av kvarter, stadsdelar, hela samhällen, runt om i landet. Från norr till söder, från öst till väst. Regelrätta belägringar där polis, hemvärn och militär samarbetar om att hägna in och söka av “utsatta områden”; ner på kvadratmeternivå.
Kartan ovanför ger en översiktsbild av vad som måste till vid en sån belägring: hundratals mannar, dussintals vägspärrar, en stor mängd spikmattor, chikaner, betongsuggor, bevakningskameror, strålkastare m.m., m.m.
Och därefter:
Manuell genomsökning av alla hem, hus, lägenheter, skolor, offentliga byggnader, företagslokaler etc. På de platser där det hittas knark/stöldgods/ vapen/sprängämnen/efterlysta personer beslagtas allt lösöre, varefter lokalerna plomberas och alla personer med direkt koppling till lokalen lagförs.
”Papperslösa”/människor som inte kan eller vill identifiera sig för polisen förs till ett uppsamlingscenter där de får sitta på obestämd tid tills de blir mer samarbetsvilliga. Den processen ska inte ha någon bortre gräns. Det senare kan låta drastiskt, men faktum är att dåvarande civilminister Anders Ygeman (s) talade om sådana uppsamlingscenter redan sommaren 2021. Han föreslog även att utlänningar ska kunna testas för olika sjukdomar som kan vara skadliga för den gemensamma folkhälsan. Sjukdom ska kunna utgöra underlag för utvisning.
Socialdemokraterna ville att dessa anläggningar ska ligga i anslutning till flygplatser för snabbare avhysning av människor som inte har i Sverige att göra. Jag tycker det var klokt tänkt, men jag skulle vilja se en betydligt enklare variant av det hela: det behövs inte byggas några nya anläggningar – det räcker med en taggtrådsstängslad, hårt bevakad grusplan. De som ska interneras får varsitt tält, en sovsäck och möjligheter att tvätta sig i kallt vatten vid provisoriska duschar/kramar.
Utfodring sker två gånger per dag.
Efterlysta brottslingar, människor med grova våldsbrott/narkotikaförsäljning/ utpressningsverksamhet i sitt CV förs direkt till fängelse för slutförvar.
Under själva belägringen (av exempelvis Vårby, Hässelby, Skäggetorp, Araby, Gårdsten, Gamlegården, Grantorp/Visättra, Råslätt, Skiftinge, Navestad, Brandbergen, Bredäng, Skärholmen, Kista, Rinkeby, Bergsjön, Biskopsgården, Fittja, Bäckby, Västerås, Finnsta, Fisksätra, Rosengård m.fl.) patrulleras skogarna runt det aktuella belägringsområdet av beväpnade militärförband. Den som försöker bryta igenom avspärrningar (synliga som osynliga) ges en muntlig varning – därefter skjuts verkanseld mot benen. Belägringarna aviseras inte i förtid (som med Operation Rimfrost) – det sker slumpmässigt. Ena veckan i Göteborg, andra i Umeå, tredje i Örebro, o.s.v., tills hela landet täckts in. Efter att ett område sökts igenom och kriminella fraktats bort lämnas en polisiär specialstyrka kvar på obestämd tid. Minsta tecken på att kriminalitet försöker ta sig in i området igen slås ner med full kraft.
Stora skatteresurser måste avsättas för att de här insatserna ska kunna genomföras och upprätthållas över tid. Pengar kan med fördel tas från ett kraftigt nerbantat public service. Bidrag till kulturföreningar och religiösa friskolor kan också dras in och gå direkt till krigskassan.
Hemvärnets roll i det hela blir i första hand att sätta upp och administrera vägspärrar. Av praktiska skäl bör de få bära K-pist och skjuta mot fordon/cyklister/fotgängare som försöker forcera spärrarna. Nationella insatsstyrkan kompletteras med ett fältsjukhus samt mobila domstolar. En ny, mindre myndighet skapas för att övervaka och dokumentera alla insatser. Eventuella juridiska tveksamheter får utreds i efterhand när gängen och våldsverkarna sitter inspärrade.
Om gripna kriminella visar sig ha fått PUT i Sverige efter år 2000 dras tillstånden tillbaka med omedelbar verkan och personerna ifråga skickas tillbaka till sina hemländer. De länder som vägrar samarbeta blir av med biståndet – också med omedelbar verkan. Minderåriga gängmedlemmar som är födda i Sverige, men som har invandrade föräldrar kvar i livet skickas också hem; familjerna (inklusive syskon, mor- och farföräldrar) får hjälp att “emigrera” med tillbaka till sin del av världen. I fall där efterlysta brottslingar vägrar att självmant överlämna sig till myndigheterna förs fängelsestraffet över på närmsta vuxna anhörig: syster, bror, mamma, pappa, fru, make – de får sitta av straffet i den kriminelles ställe.
Allt detta framstår som exceptionella åtgärder. Det gränsar till fascism, det riskerar att gå överstyr och bli inhumant, människofientligt, men även Magdalena Andersson har, i försiktiga ordalag, sagt att hon inte utesluter ett samarbete mellan polis och militär.
Faktum är att socialdemokraterna i snart tio år talat om att sätta in olika exceptionella åtgärder för att få ordning på invandringen och kriminaliteten. Under justitieminister Morgan Johanssons och rikspolischef Dan Eliassons fögderi hände dock inget mer än att gängbildningarna, bombdåden och skottlossningar/mord på allmän plats eskalerade kraftigt; Sverige intar numera en ledande position i Europa när det gäller företeelser som dessa. Tack vare framför allt regeringarna Reinfeldt och Löfven har Sverige blivit en fristad för kriminella; ett veritabelt gangsterparadis.
Läget är “jävligt allvarligt” som Jerzy Sarnecki uttryckte saken redan 2018.
Det finns de som anser att vi bör fortsätta på den mjuka linjen om vi vill få bukt med situationen. Exempelvis UNICEF. De vill bl.a “bilda ett barnpolitiskt råd med barn och unga från utsatta områden och unga som tidigare har varit involverade i kriminalitet.”
Andra instanser föreslår “lågaffektivt bemötande”, “starkare socialtjänst” och att vi ska “uppmuntra barnen bort från gängen”.
Frågan infinner sig: kommer den Moderatledda regeringen att våga språnget och implementera de “krafttag” och den “mobilisering av hela samhället” det så länge talats om? Eller som det stod i socialdemokraternas ”nya” samhällsanalys häromsistens:
”Samhället kommer att behöva genomföra insatser vi tidigare inte gjort, i en skala vi tidigare inte sett.”
Tiden får utvisa.
Högst troligt kommer inget sådant att ske.
Varefter Socialdemokraterna och Miljöpartiet återtar makten och vansinnet tillåts eskalera på nytt.
Men just nu har vi en lucka på några år där vi – kanske, kanske – kan göra något åt eländet och på ett sätt är valet enkelt: antingen sätter vi – staten, skattebetalarna, de laglydiga – upp vägspärrar och tar över landet.
Eller så gör de kriminella det.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Det kommer att krävas hårda tag, i helgen invaderades Nordstan igen av judehatares skränande och trummande. Hur kan det var tillåtet???
Och snart har vi Eurovision, bevare oss väl. Jag undrar hur många av dessa fega artister som dragit sig ur kring arrangemangen har någon aning om vad de protesterar mot. Döda fiskar följer strömmen.
Något för Sverige att ta efter: Finland har haft ett krav att man ska ha bott i landet 5 år för att kunna bli medborgare, kunna språket, inget i Krim register och veta viktigaste om lagar. Nu ska 5 år bli 8 år enligt ett förslag. Hur det är i Sverige vet vi, inga krav alls.
”Välkommen, välkommen hit,
vem du är, var du än är…” sjöng Kent.
Om inget radikalt sker fram till 2026 så är risken stor (precis som du skriver) att vi åter får se S, MP och C vid rodret igen.
Skulle det bli så hoppas jag att regeringen tar inspiration från Ronneby... (OBS ironi)
Sverige är ett sjunkande skepp. Inkompetensen finns inte bara i Hufvudstaden utan också bland diverse lokala politrucker ute i landet som tror att skattepengarna ska användas till allt möjligt trams.