På ett sätt måste jag säga att jag sympatiserar med killen som fick en kamera i plytet mitt under Let’s Dance i fredags. Han stod upp för något han tror på och han tog en saftig smäll på hakan för det. Inför hela svenska folket. Hur många av oss skulle våga göra något sådant? Många svenskar påstår att de “brinner” för olika saker: miljön, BLM, Ukraina, en sjätte (och en sjunde) vaccinboost… fast det där engagemanget sträcker sig i regel till att slötrycka ett gilla på Facebook, eller möjligen, byta profilbild. Överlag blir det mest snack.
…och här har vi en ung kille som väljer att avbryta festen när en samling meningslösa kändisar tävlar i att dansa. Han har dessutom ett schysst budskap – rädda miljön. Man kan tycka vad man vill om miljörörelsen i stort, och dess avarter, men hur kan tycka att en ung människa som engagerar sig för att vi ska rädda känsliga naturområden gör fel? Ni kanske tror att jag är ironisk nu, men nä. Jag är inte det. För en gångs skull.
Sen tycker jag att vi kanske borde kämpa för att återställa hela Sverige, inte bara våtmarkerna. Är det något miljörörelsen med såna som Per Bolund i spetsen, lärt oss så är det ju att saker kan vara värda att bevara precis som de är, och att det är helt tillåtet att säga: “Just det här tillståndet är bra! Så här ska vi alltid ha det!” Exempelvis en global medeltemperatur på +3,14 Celsius Ok, det är lite oklart hur det ska gå till i längden – på en planet – som under hela sin existens, med eller utan mänsklighet, haft kraftigt fluktuerande temperaturer och klimat.
Strunt samma. Det vi ska sträva efter att hålla oss i “the goldilocks zone”, och stiger temperaturen någon grad eller två de närmaste åren – game over. Menar vissa. Andra påpekar att det här har att göra med när exakt vi började mäta. Vad utgår vi ifrån när vi säger att det är “varmast” någonsin? Filmklippet nedan är intressant i sammanhanget, titta gärna.
På “Återställ våtmarkerna”:s hemsida kan man läsa följande:
“Vi måste förstå klimatkrisens omfattning och välja: kommer vi vara åskådare och delaktiga i det största brottet i mänsklighetens historia.”
Vissa skulle säga att förintelsen, den transatlantiska slavhandeln, atombombningen av Hiroshima och Nagasaki, Nordegren & Epstein m.fl. andra företeelser också kandiderar till titeln “det största brottet i mänsklighetens historia.” Men man får givetvis tycka olika. Eller får man det…? Det rådande narrativet slår fast att “99% av jordens forskare är eniga” – oftast ospecificerat. De är e-n-i-g-a! Hörde du inte? Och ja, de flesta forskare är eniga om att människan genom sina utsläpp av växthusgaser påverkar klimatet. Det är en högst rimlig analys. Men är samtliga forskare också eniga om exakt vad det kommer att leda till? Och vad som bör göras för att eventuellt påverka utgången? Redan där brukar man bli åthutad för att man ställer frågor. Vi befinner oss nämligen i ett läge där vi inte har tid med fler frågor. Vi ska bara agera. Limma fast oss, avbryta tevesändningar, springa ut på trafikerade motorvägar och flaxa med regnbågsflaggor. Helst ska vi knuffa våra barn framför oss också när vi gör det. Just do it, som Nike en gång sa.
Hur många (forskare och andra) är förresten överens om att Sverige, liksom klimatet, blivit väldigt annorlunda de senaste tjugo åren?
Mellan skål och vägg: de flesta. Jag tror att de flesta också ställer upp på att debatten förändrats. Sedan 2013-14 cirka har vi haft ett samtalsklimat där den som pekat ut problem som ovan ofelbart fått höra att hon är både rasist, fascist och nazist. Ofta från människor som kunnat köpa sig fria från Det Nya Sverige och dess många spännande bieffekter.
Men… det där är väl numera en bisak. Om man ska vara realist. Det Gamla Sverige kommer aldrig åter, hur mycket vi än gnäller och trycker arga emojis på Facebook. Det enda vi kan göra nu är att rädda kvar små fickor av det, så länge det går. Nästan som en kuriositet, en museimonter: “Titta barn! Så såg det fungerande Sverige ut en gång tiden! Akta! Inte röra…!”
Tillbaka till klimatet. Jag brukar tänka i mitt stilla sinne: jag hoppas att miljörörelsen får rätt; jag hoppas att den stora katastrofen inträffar redan om några år. För om den inte gör det… Vad kommer dessa människor att ta sig till då? Det står en del på spel. Inte minst miljöaktivisternas eget anseende. Och trovärdighet. Något säger mig att om de inte får som de vill – snart – så kommer de att börja ropa efter totalitära åtgärder. Eller vänta… det har de ju redan gjort.
Gud, vad man glömmer fort… jaja… oavsett: tiden är knäpp. Och knäppare blir den. För var dag som går. Snart är det bara tio år kvar till den totala kollapsen. Eller fem. Eller tre.
Den som överlever får se.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Skrattade gott åt Nordegren & Epstein kommentaren :)
Såg precis om Morrhår & ärtor, men det går nästan inte se 80-tals rullar inspelade i riktiga miljöer längre, för hela filmupplevelsen övertrumfas istället av känslan av hur annorlunda Sverige såg ut och var då, för inte alls så länge sedan. Svårt att värja sig från känslan att något tagits ifrån en, och från ens barn som aldrig kommer uppleva det land som man själv växte upp i. Allt var inte bättre förr, men så mycket tryggare jag hade varit att ta mina barn till Stockholm (och grönan) 1986 jämfört med 2023.. å hade man kunnat ta barnen till Stockholm 1986 hade man ju haft chansen att fått en skymt av Gösta Ekman eller Margareta Krook också!
Årets svensk.? Årets kameraman? Cameraman of the world? Vilken otrolig femetta, vilken precision och blixtsnabbt handlande. Djupt impad.
Det är inte mer kameror i det offentliga som löser problemen vi har, utan att vi har för få kameramän(brudar) som törs sig ut i det våta utan rädsla att bli blöt.