Arvet efter Schyffert.

Hur mycket får man ljuga för ett folk? Hur mycket som helst, bror.

“Hobbyepidemiolog”.

Våren och sommaren 2020 var det det värsta du kunde vara. Det var värre än pedofili. Att ha synpunkter på den statliga coronastrategi som ett och ett halvt år senare skjutits i sank av en enig kommission var ett oförlåtligt övertramp. Den som inte var utbildad forskare skulle hålla käften och låta Tegnell & co tassa på i ullstrumporna. De visste vad de gjorde. Att ifrågasätta den uppburne statsepidemiologen var något lika oförlåtligt som att i 1950-talets Sovjet ifrågasätta Trofim Lysenko. Fast. Bara några år tidigare gick det förstås alldeles utmärkt att vara glad amatör på ett annat komplicerat område…

Minns ni?

Under en avgörande period i Sveriges moderna historia lyssnade många människor, däribland journalister (kanske även vissa politiker) på komikern/hobbynationalekonomen Henrik Schyffert när det gällde frågan om invandringens kostnader. Året var 2015 och Schyfferts analyser kring migration och altruism var det nya svarta. Henrik var en schysst snubbe som ville väl och de som sa emot honom var onda rasister.

Det var nu inte Henriks fel att folk lyssnade på hans gallimattias men resultatet blev detsamma – oavsett vad det var som, i slutändan, placerade hans teorier i centrum för samhällsdebatten. Ett komplicerat ämne fördummades. Det blev “Fem myror är fler än fyra elefanter” av alltihopa. Schyfferts retorik var, trots det goda uppsåtet, bara billig populism. Vänsterpopulism. Som i och för sig – det har vi fått lära oss – är bättre än den som kommer från höger.

Sex år senare står vi där.

Vi har kvar våra Netflixabonnemang, Schyffert har kvar sin exklusiva sommarstuga på Öland och de allra flesta av oss har fortfarande råd att unna sig både Fanta och pizza. Men samhället har förändrats, inte minst på grund av regeringens migrationspolitik. Det skjuts, sprängs och eldas… bilar, kyrkor och skolor… nästan dagligen. Och alla vet vad det beror på även om en liten klick "experter” fortfarande vrider sig som mask på en metkrok för att undvika sanningen. Sarnecki, Lindberg, Robsham m.fl håller stånd: uppenbara samband ska dribblas bort i det längsta. Ekvationen hög invandring + dålig integration = kriminalitet verkar för dem vara lika svårt att förstå som E = mc2. 

Idag presenterades, apropå detta, en ny rapport om självförsörjningsgraden i Sverige (Arrangör: Entreprenörskapsforum). Rapporten bär titeln “Grad av självförsörjning – beroende på ursprung, utbildnings och vistelsetid i Sverige.” Författarna heter Åsa Hansson och Mats Tjernberg (Lunds Universitet) och även om ämnet är känsligt får vi hoppas att de inte blir polisanmälda för oetiskt forskande.

I rapporten konstateras, bland mycket annat, att “hälften av de (invandrare) som kom (till Sverige) på 1990-talet var självförsörjande 2016, mot 20 procent av de som kom under 2000-talet. Av de som invandrat under 2010-talet var fem procent självförsörjande 2016. (sid 19).

…apropå trender och ledtider.

Och politiskt ledarskap.

Vidare kan man läsa:

“…invandrare saknar den kompetens som efterfrågas vid rådande löneläge. Snarare än brist på arbetstillfällen verkar det råda brist på arbetskraft i Sverige.” (sid 30)

En slutsats som alltså går stick i stäv med finansminister Magdalena Anderssons teorier om att det går bra för Sverige tack vare “högt arbetskraftsutbud”.

“…det går alltså inte dåligt med sysselsättningen utan väldigt bra med arbetskraftsutbudet.”  

(Riksdagen den 16:e maj 2019).

Om vi ska tala klarspråk: Magdalena Andersson resonerar, liksom Henrik Schyffert, som en galenpanna. Med den skillnaden att Andersson bara låtsas att hon är korkad. Hon vet att det hon säger är lappri och hon vet att – framför allt – Sveriges Radio och SVT aldrig kommer att orka eller våga pressa henne om hennes nyspråkskrumbukter.

Hon instämmer antagligen också helt i det som står i ovan nämnda rapports förord:

“…600 000 utrikes födda i arbetsför ålder (20–64 år), lågt räknat, saknar självförsörjning. Den låga självförsörjnings- graden är därmed ett stort samhällsproblem som i slutändan handlar om välfärdsstatens hållbarhet.”

Observera ordvalet: “lågt räknat”.

Låt oss i vilket fall – kort – sammanfatta de senaste årens diskussion om ekonomi kontra invandring och låt oss göra det med hjälp av några gamla faksimiler. De är mycket illustrativa och det kan finnas en poäng i att vi påminner oss om hur oförblommerade lögnerna faktiskt var under en period. Bara några år senare framträder de i all sin ynklighet.

Och… låt oss vara ärliga: på samma sätt som Dagens Nyheter och SVT ljög om invandringspolitikens nota igår ljuger Morgan Johansson och Mikael Damberg idag om att “gängen ska knäckas”.

Om några få år kommer även den lögnen att vara uppenbar för alla. Men. Då är det försent. Hur många välmenande rapporter som än skrivs i ämnet. Med detta sagt tycker jag ändå inte att vi ska glömma hur det alldeles nyss lät. De ansvariga ska inte komma undan med sin iskalla cynism och samma människor som ställde till den här vansinniga situationen ska inte få mandat att reda upp den.

Räntan på deras lögner kommer att ta generationer att betala.

Prenumerera gärna på min substack. Eller donera pengarna direkt till SVT och SR så att de kan fortsätta att ljuga, försköna och undanhålla väsentlig information för vanligt folk i några år till.