Alla fattade vad Lena Andersson försökte göra med sin text i SvD häromdagen. Många låtsades som att de inte förstod. Inte oväntat var Alex Schulman en av dem – mannen som aldrig varit först med en obekväm åsikt. Killen som vet vem som betalar hans lön. Med spelad indignation (den är alltid spelad) kastar han sig över sin krönikörskollega och klumpar ihop henne med SD och nej, det var inte heller så oväntat. Det är så man gör i Sverige. Om man vill tillhöra de moraliskt rättrådiga.
SD. Alltid SD.
Eller ”en gubbe i kön på macken” som Alex också räknar till de otillräkneliga. Det står inte huruvida gubben ifråga var vit, men det är underförstått. I vilket fall: gubben sa något förklenande om klimatet och rättrådige Alex stod bakom och grät tysta tårar; över människans dårskap, över alla dessa bensinhandlande, vita män som inte förstår.
Vänta?
Var stod han och tänkte detta…?
Ja just: i kön på bensinmacken.
Ok, han skriver faktiskt också ”nån enstaka gång i livet” och kanske har Alex bara handlat bensin någon enstaka gång i livet. Troligen inte, men vi tolkar honom välvilligt. Förresten kanske han inte ens var där för att handla bensin. Han kanske bara köpte godis. Förpackat i en plastpåse. Men lite Freudianskt är det, att hans tankar vandrar just till ett besök på en bensinmack. Jag vet, jag vet… det är bara underhållning. Schulman bryr sig inte ett skit om klimatet. Han skriver för klick och uppmuntras av DN till att göra det. Det är samma med Lena Andersson – hennes text blev också en klickmagnet – för SvD. Med den skillnaden att den var välskriven. Och mångbottnad. Det märks att Schulman har problem med det. Han skriver:
”Lena Andersson skriver så lätt och elegant, som om varenda meningen vore en självklarhet.”
Det är nog där skon klämmer: Alex kan inte formulera sig på det sättet. Han hatar Andersson för att hon är en stilist och för att han själv inte är det.
Kommer ni förresten ihåg när paret Schulman semestrade på Jamaica i våras? Efter en ”sväng till New York” som det stod i den devota Expressenartikeln. Ryktet säger att Alex och Amanda åkte segelbåt hela vägen över Atlanten. 100% miljövänlig vindkraft. Inte flyg och Business Class. Inte hotellrum för 14 000 per natt. Eller om det var 70 000. Who cares. När man tjänar pengar som gräs. På att producera skit. Eller göra reklam för spelbolag.
I sin text hänvisar Alex till 1 st. forskare och 1 st. forskningsinstitut. Han har googlat. Just den forskaren och just det forskningsinstitutet är, om jag tolkar honom rätt, det enda vi behöver bry oss om. Finns det dåliga forskare? Slarviga? Finns det forskningsinstitut som drivs av politiska agendor? Det låter osannolikt men faktum är att precis som att det finns undermåliga krönikörer slinker det emellanåt igenom en och annan forskningsrapport som med tiden måste omvärderas. Fast i dessa tider tänker vi inte så. All form av nyansering – av frågor som den mediala och politiska eliten bestämt är odiskutabla – räknas per automatik som kätteri.
Lena Andersson: ”…och likväl rör hon sig.
Alex Schulman: ”Till bålet!”
En annan kul grej man kan minnas i sammanhanget: när Anna Hedenmo, skickligt och med små medel klädde av Alex (och Sigge) i SVT:s ”Min Sanning”. Titta på passagen mellan 50.45. och 52.45. De två minuterna säger allt du behöver veta om aktivisten Alex Schulman, som vurmar för ett bättre klimat och ett bättre samhälle.
Nåja.
Det är inte så mycket att uppröra sig över, egentligen. Det är så här det funkar nu. Klimatet 2023 är som de apatiska barnen 1998. Det kan vara värt att minnas: att även saker som är skrivna i sten i ett senare skede kan visa sig vara helt uppåt väggarna. Även sådant som ”alla” visste var sant… var inte sant. Varför? Jo, för att det så ofta finns en politisk agenda. Även vanligtvis resonabla människor kan dras med i en psykos. Är klimatalarmismen en sådan? Drivs den av en politisk agenda? Syftar allt till att eliminera det privata resandet och öka statens kontroll? Vill Klaus Schwab att vi ska äta insekter? Var Covid-nedstängningarna ett genrep inför 1984? Tiden får utvisa. En dag kommer några att stå där med rumpan bar. Kanske blir det Lena, Patrick Moore, Jim Skea, Lennart Bengtsson, Judith Curry, Björn Lomborg och Elsa Widding.
Eller troligare: Alex Schulman.
Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.
Har suttit i möte hela förmiddagen där man konstaterade att det kommer stora ”utmaningar” framgent. Terrorhot, lågkonjunktur men framför allt den pågående klimatkrisen. Ingen förstod hur Sverige hamnat där man har. Alla nickar medhållande om klimatkrisen. Jag tog två Ipren och läste en Ganman.
Ytterligare en superb text av ”Årets svensk”, alltid, oavsett årtal.