Alex Schulman flyger och far.

Den svenska debatten fortsätter att förorenas av hycklare och posörer.

“Skål därhemma!”

Han är som ett barn – jag vet – och hans moraliska poserande är inget att bry sig om. Det är bara en affärsidé. Han säljer sin (klimat)ångest som andra säljer varm korv. Samtidigt gör han anspråk på att vara opinionsbildare så jag väljer att ta honom på allvar. Han skriver i DN, har stor räckvidd med sin podd och sina sociala medier och just nu brinner han för “klimatet”.

I sin senaste krönika skriver han att han tycker att det var hemskt att se miljöminister Romina Pourmokthari uttala sig så kallsinnigt i SVT:s “30 Minuter”. Han skriver att han vill kasta teven i väggen, att det var som att “stå på galenskapens rand” att se Pourmokthari tala om avskaffad reduktionsplikt. Han försöker ge sken av att han bryr sig.

Det gör han givetvis inte.

Trots bombasmerna ekar hans upprördhet tomt. Schulman och hans vänner inom finmedia skriker och ryar – de spelar teater – över sociala orättvisor och över miljön, över den bruna vind som ständigt blåser i trädtopparna och över den “strukturella rasismen”… innan de sätter sig i Teslan och åker ut på Värmdö, till stora villan med larm och kamerabevakning och äter gott, dricker gott, isolerar sig från samhällets alla problem. De ser på HBO och Netflix. Läser Filter och Connoisseur. Reser till Paris, L.A, New York, Tokyo och Jamaica. Ibland sitter de i grupp framför den öppna elden med konjakskupan i ena handen och cigarren i den andra och ojar sig över sakernas tillstånd.

Allt är så hemskt nuförtiden. Trump. Tidöavtalet. SD. Etc.

De är barn.

Igen: inget att bry sig om. Om det inte vore för att såna som Schulman, Gardell, Schyffert m.fl. tillåts ta sån plats i debatten (titta bara, nu gav jag dem ännu mer plats…) Ibland får de mothugg såklart. Hyckleri pekas ut, moral ifrågasätts…

Aftonbladet

Aktuell Hållbarhet

Modette

…men i slutändan spelar det ingen roll. Dra-åt-helvete-pengarna finns. Miljoner har tjänats, inte sällan via lukrativa frilanskontrakt med SR, SVT, UR, Svenska Filminstitutet, Statens kulturråd, Konstnärsnämnden, Nordiska Rådet… m.fl. De gråter över de dåliga recensionerna – hela vägen till banken.

Och efter oss syndafloden.

I det nyliberala, marknadsanpassade Sverige avskrivs vanligtvis invändningar mot såna som Schulman och andra parvenyer som “avundsjuka”, fast jag vet ärligt talat inte vad det är man ska vara avundsjuk på. Den intellektuella torftigheten? Bristen på humor? Den existentiella ångest som varken daglig shiatsumassage eller dubbla doser Celexa rår på? Amanda Schulmans glädjelösa poserande på Instagram? Det infantila uppvisandet av status och resor? Den krampaktiga jakten på uppmärksamhet och bekräftelse?

Jag förstår verkligen inte de här människorna. Alls. Det blir som att titta på underliga djur i ett terrarium och kanske är det så de betraktar oss andra? Människor i glesbygd som kan andas ut när dieselpriset – efter avskaffad reduktionsplikt – sjunker en tia. Det blir 22 500/år istället för 37 500/år för den som kör 1500 mil per år. Sexton papp. Skattade pengar. En månadslön – mer för vissa.

Äh, vaddå köp en elbil för 800 000. Unna dig en semester på Jamaica.

8 362 km enkel resa.

Det finns många sätt att räkna ut det här med koldioxidutsläpp. Jag vet inte vilket som är det bästa, men vilken kalkylator man än använder sig av ser ut att bli en del, speciellt vid flygresor t.o.r Jamaica. Nu kanske det är den enda utlandssemester Alex Schulman varit på i sitt liv, fast jag tror inte det. Jag misstänker att han flyger flera gånger per år och att han gjort så länge.

Expressen

Det unnar jag honom. Han jobbar hårt för sina pengar. Fast jag tror inte en sekund på att han blev upprörd över att se Romina Pourmokthari “30 Minuter”. Jag tror inte att han på allvar funderar om “den där kylan verkligen är hennes, om den är allt hon är eller om det finns en människa där också…” Men det fungerar på DN-läsarna, av vilka många är vuxna barn eller barnsliga vuxna. Take your pick.

Alex är inte dum, det vet alla som läst hans böcker. Han har en god iakttagelseförmåga – inte minst när det gäller sig själv och sina egna tillkortakommanden. Men han är också en apa. Han utför konster, moraliska och intellektuella, för att det gynnar hans varumärke och plånbok och jag lovar: han struntar fullständigt i miljön. Och reduktionsplikten. Och “utsläppen”. En dag kanske folk tröttnar på såna som honom, på hyperbolen, på det genomskinliga poserandet. En dag kanske den svenska inrikesdebatten kan bli iallafall lite ärlig.

Men dit är det långt.

Oavsett om vi flyger eller åker tåg.

Kommentarer till artiklar förhandsgranskas inte av redaktionen och är inte att betrakta som redaktionellt material. Du är själv juridiskt ansvarig för det du skriver i kommentarsfältet.

---